| Article Index |
|---|
| Do’ful Eemaan - Försvagad tro |
| Introduktion |
| Symptom på svag tro |
| Orsaker till svag tro |
| Att bota svag tro 1 |
| Att bota svag tro 2 |
| Källförteckning |
| All Pages |
Do’ful Eemaan - Försvagad tro
Av Sheikh Muhammed Salih Al-Munajjid
Innehåll
Introduktion
Symptom på svag tro
Orsaker till svag tro
Att bota svag tro
Introduktion:
Prisad vare Allah, vi prisar Honom och söker Hans hjälp och förlåtelse. Vi söker skydd hos Allah från det onda i våra själar och från våra onda gärningar. Den Allah vill vägleda, kan ingen vilseleda, och den som Allah vilseleder, kan ingen vägleda. Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah ensam, utan någon partner eller like, och jag vittnar att Muhammad är Hans slav och Sändebud.
Troende! Frukta Allah så som det åligger er att frukta Honom, och dö inte utom som muslimer, med total underkastelse till Allah.[1] MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse (Adam) och från honom har skapat hans maka (Hawwa/Eva) och från dem båda skapade Han många män och kvinnor, och frukta Allah, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Allah vakar över er.[2] O ni som tror! Frukta Allah, var rättframma [i ert tal] och håll er till sanningen; då skall Han hjälpa er att göra goda gärningar och ge er förlåtelse för era synder. Den som lyder Allah och lyder [Hans] Sändebud har uppnått en stor seger (d.v.s., han kommer att vara räddad från Helvetet och kommer att få träda in i Paradiset).[3]Fenomenet ”svag tro” har blivit mycket utspritt bland muslimer, och många människor klagar på sina hårda hjärtan. Så ofta hör vi orden:
”Jag känner hårdhet i mitt hjärta”, ”Jag känner ingen glädje i dyrkan”, ”Jag känner att min tro har nått botten”, ”Jag känner ingenting när jag läser Koran”, ”Jag har så lätt för att synda” Effekten av denna åkomma kan man se i många människor, och detta problem är orsaken till varje olycka och motgång.
Det här ämnet ”människors hjärtan”, är ett viktigt och känsligt ämne. Hjärtat kallas för qalb på arabiska eftersom det ändras så snabbt och ofta (taqallub - förändring, variation). Profeten
sade:
sade:”Hjärtat (qalb) har sitt namn från dess ständiga förändringar (taqallub). Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder vid roten av ett träd, som vinden vänder om och om igen.”[4].
Enligt en annan hadeeth:
”Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder på en tom jordlott, som blåses runt och runt av vinden.”[5]
Människans hjärta förändras hela tiden, som Profetenbeskrev:
beskrev: ”Hjärtat i Adams son ändrar sig snabbare än en skål snabbt kokande vatten.”
Och enligt en annan rapport:
”Det ändras snabbbare än en kastrull med snabbt kokande vatten.”[6]
Allah är Den som vänder hjärtan och kontrollerar dem. ‘Abd-Allaah ibn ‘Amr ibn al-‘Aas 
rapporterade att han hörde Allahs sändebudsäga:
rapporterade att han hörde Allahs sändebudsäga: ”Hjärtan i Adams barn är som ett mellan fingrarna på Den mest Ödmjuke, och Han vänder dem åt vilket håll Han vill.” Sedan sa han: ”O Allah, Den som kontrollerar hjärtan, gör så att våra hjärtan lyder Dig.”[7]
Allah säger till oss att:
Allah träder emellan människan och hennes eget hjärta (d.v.s., Han hindrar en ond människa från att bestämma något)…[8]Ingen kommer att bli räddad på Domedagen
utom den som stiger fram inför Allah med ett rent hjärta [fritt från shirk [polyteism] och hyckleri].[8] de vars hjärtan har hårdnat till stenar[9] är dömda
vars hjärtan har hårdnat till stenar[9] är dömdaoch de som är lovade Paradiset är de:
som bävade inför den Nåderike, trots att Han inte kan ses eller förnimmas, och som återvände [till Honom] i ödmjukhet och med ånger i hjärtat [över sin synd].[10]Så den troende måste kolla sitt hjärta, hitta problemets art och vad som har orsakat det, och börja behandla det direkt, innan det överhopar honom och förgör honom. Denna fråga är av yttersta betydelse, för Allah har varnat oss för det hjärta som är hårt, stängt, blint och förseglat.
Här följer en diskussion om symptomen på svag tro, vad som orsakar det och hur det kan botas. Jag ber Allah att ge mig och mina muslimska bröder nytta av detta arbete, och att rikligt belöna alla dem som har tagit del i att producera denna bok, för Han är Den Som vi ber göra våra hjärtan mjuka och vägleda oss. Han är vår Beskyddare, Han är tillräcklig för oss och Den Bästa att Bestämma över alla affärer.
Symptom på svag tro:
Det finns en rad symptom på sjukdomen av svag tro, som inkluderar följande:
· Att falla in i synd och göra haraam [förbjudna] saker: det finns några syndare som gör en synd och fortsätter med det, och några som begår många olika sorters synder. När en person begår många synder, blir synd en vana som han vänjer sig vid, och sedan känner han inte att det är motbjudande. Han kommer så småningom till en grad när han begår synd öppet, och blir då en av dem som det talas om i följande hadith:
”Hela min ummah [nation] kommer att klara sig, förutom de som begår synd öppet, ett exempel är en man som gör något på natten, och när morgonen kommer och Allah har dolt hans synd, så säger han ”O du-och-du, jag gjorde det och det igår”. Hans Herre hade dolt hans synd hela natten, men han har visat vad Allah hade dolt.”[11]
· Att känna att ens hjärta är hårt. En man kan känna att hans hjärta har förvandlats till sten i vilket inget kan tränga igenom eller nå. Allah säger:
Efter [allt] detta förhärdades era hjärtan och blev som stenar eller hårdare än stenar…[12].Personen vars hjärta är hårt känner sig inte rörd av påminnelse om döden eller av att se avlidna människor eller begravningar. Han kan till och med bära en död människa till hans grav och kasta jord i graven, men när han går mellan gravarna är det som om han bara går mellan klippor.
· Att inte utföra ibaadat ordentligt. Hans tankar vandrar och han misslyckas med att koncentrera sig ordentligt när han ber, läser Qur’an, gör du’aa’ [åkalla Allah], etc. Han tänker inte på vad han säger, och han reciterar orden som av uttråkad vana. Om han brukar be en särskild du’aa på speciella tidpunkter, enligt sunnah, tänker han inte på innehållet i det han säger, och Allah
”accepterar inte du'aa från någon vars hjärta inte är fokuserat på Honom”[13]
· Lathet och vårdslöshet i dyrkan. Om han överhuvudtaget utför dem så är de bara tomma rörelser, utan riktig känsla. Allah har beskrivit hycklarna så här:
… och då de reser sig för att be, reser de sig i sakta mak…[14].Detta inkluderar även att man låter bli att få ut så mycket som möjligt av speciella händelser och tidpunkter för dyrkan. Detta visar att en person inte är intresserad av att förtjäna belöning, så han kanske fördröjer att resa på Hajj [pilgrimsfärden] fastän han kan göra det, eller låter bli att gå ut i Jihad även om han har styrka att göra det, eller inte ber jamaa’a [bön i samling] i moskén, eller tom Salat al-Jumu’ah [fredagsbönen]. Allahs sändebudsade:
sade: ”Människor kommer att undvika att vara i första raden tills Allah slänger dem i elden.”[15].
Den här sortens person känner ingen ånger eller skuld om han sover och missar en av de obligatoriska bönerna, eller en sunnahbön som är starkt uppmuntrad, eller en wird [regelbunden du’aa’ och dhikr]. Han vill inte ta igen den senare, och han låter med flit bli att göra någonting som är sunnah eller fard kifaayah (en plikt som, om vissa gör den, inte är obligatorisk för alla, men om alla låter bli att göra den, så kommer alla att få stå till svars). Så han kanske inte går till Eidbön (även om vissa ‘ulamaa [lärda] säger att det är obligatoriskt), eller gör de böner som man ska vid mån- eller solförmörkelser, eller är med på begravningar. Han bryr sig inte alls om belöningen, vilket är tvärtom mot det ideal som Allah beskrev i Koranen:
… de brukade skynda sig att göra gott ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan, och brukade visa Oss stor undergivenhet.[16].· Ett annat exempel på lathet i utförandet av ibaadat är att låta bli att utföra de saker som är sunnah som Profetenutförde regelbundet: att be på natten (qiyaam al-layl), att gå iväg tidigt till moskén, eller att be andra naafil [böner utöver dem obligatoriska] böner, som t.ex. duhaa [en bön som är efter soluppgångens tid fram till en tid innan dhur]. Detta tänker han aldrig ens på, och ännu mindre på att be två rak’ah för tawbah eller istikhaarah.
utförde regelbundet: att be på natten (qiyaam al-layl), att gå iväg tidigt till moskén, eller att be andra naafil [böner utöver dem obligatoriska] böner, som t.ex. duhaa [en bön som är efter soluppgångens tid fram till en tid innan dhur]. Detta tänker han aldrig ens på, och ännu mindre på att be två rak’ah för tawbah eller istikhaarah.· Ångest, humörsvängningar och depressioner, som tynger ner en man och gör honom snabb att klaga på det minsta lilla. Han blir lätt upprörd på människorna runt omkring honom, och har inte längre någon tolerans. Profetenbeskrev eemaan [tron] när hansade:
beskrev eemaan [tron] när hansade: ”Eemaan är tålamod och tolerans”,
och hanbeskrev den troende som
beskrev den troende som ”En som får vänner, och som andra känner sig väl till mods med. Det finns ingen godhet hos den som inte får vänner och som andra inte känner sig bekväma med.”
· Att inte bli rörd av ayorna [verserna] i Koranen, av dess löften om Paradiset och dess varningar för Helvetet, av dess befallningar och förbud, eller av dess beskrivning av Domedagen. Den som har svag eemaan blir uttråkad när han hör Koranen reciteras, och kan inte fortsätta läsa den. Närhelst han öppnar al-mushaf [kopia av koranen], stänger han den snart igen.
· Att inte fokusera på Allah när man gör dhikr [åkallelser] eller du’aa, så dhikr blir svårt för honom, och när han reser sina händer för att göra du’aa’, sänker han dem snabbt igen. Allah har beskrivit hycklarna:
… och de har sällan Allah i tankarna. [16]· Att inte bli arg när Allahs gränser överskrids. Eftersom lågan av entusiasm har släckts i hans hjärta, så går han inte längre till handling för att stoppa det onda, eller ålägger syndare att göra det som är gott, eller fördömer orätt handlande. Han blir aldrig arg för Allahs skull. Profetenbeskrev hjärtat som är ödelagt av svaghet i följande saheeh [autentisk] hadeeth:
beskrev hjärtat som är ödelagt av svaghet i följande saheeh [autentisk] hadeeth: ”Hjärtat kommer att vara föremål för prövning efter prövning, och det kommer att bli en svart fläck på de hjärtan som blir påverkade, vilket kommer att spridas tills hjärtat är helt svart och stängt, som det var, så det kommer inte att godta någon god gärning eller påtala något dåligt, förutom det som passar dess önskningar/lustar.”[17]
Kärlek till det som är gott och hat gentemot det som är ont har försvunnit från ett sådant hjärta. Alla saker är likgiltiga för en sådan person, och han har ingen önskan att påbjuda det som är gott och förbjuda det som är ont [al-ma’roof wal-munkar]. Han kanske hör om något hemskt som händer (muslimerna) i världen, och accepterar kanske det; i detta fall bär han samma börda av synd som en som bevittnar en synd och accepterar gärningen, eftersom Profetensade i en saheeh hadeeth:
sade i en saheeh hadeeth: ”Om synd begås på jorden, så kommer den som ser det och hatar det att vara som en som inte visste något om det. Medan den som inte ser det men godkänner det är som en som har bevittnat det.”[18]
Detta accepterande, som är en handling i hjärtat, gör honom till en som bevittnade synden.
· Förkärlek till berömmelse och ära, som kan ta sig många olika uttryck, bl.a. de följande: Att vilja bli ledare utan att förstå det stora ansvar som ligger bakom. Detta är vad Allahs Sändebudvarnade oss för när han sade:
varnade oss för när han sade: ”Ni kommer att vara mycket angelägna om att bli ledare, men ni kommer att ångra det på Domedagen, för även om det verkar lätt i början så blir det svårigheter sedan [litterärt: amning är en lyx men avvänjning är bedrövligt].” (d.v.s., i början ger ledarskap rikedom, makt och njutning, men senare medför det risk för att bli mördad eller deporterad, och man kommer att bli ställd till svars på Domedagen.[19]
Profetensade också:
sade också: ”Om ni önskar, så kan jag berätta för er om ledarskap och vad det är. Först är det klander/skuld; sedan är det ånger; och sedan är det straff på Domedagen - förutom för den som är rättvis.”[20].
Om det var så att en man ville utföra plikter och ansvar där det inte fanns någon bättre lämpad för jobbet än han, med niyyahn [avsikten] att göra sitt bästa och vara uppriktig och rättvis, som Yusuf 
gjorde, då kan vi säga att det är något bra. Men i de flesta fall så handlar det om en stark önskan att leda och framhäva sig själv även om det finns en bättre person, att förneka dem som är kvalificerade chansen till ledarskap och att vilja vara den enda som utfärdar instruktioner och förbud.
gjorde, då kan vi säga att det är något bra. Men i de flesta fall så handlar det om en stark önskan att leda och framhäva sig själv även om det finns en bättre person, att förneka dem som är kvalificerade chansen till ledarskap och att vilja vara den enda som utfärdar instruktioner och förbud.Att älska att vara huvudperson vid samlingar, att vara den som bestämmer vad man diskuterar, att få andra att lyssna till ens ord, och att ha makt. Huvudpersonen vid ett möte är ”slakthuset” som Profetenvarnade oss för när han sade:
varnade oss för när han sade: ”Akta er för dessa slakthus.”[21]
(d.v.s., om muslimen tycker om att sitta i centrum faller han kanske i synden att tro att han är den bäste och att det inte finns någon annan med lika mycket kunskap, så mötet eller samlingen blir som ett ”slakthus” för honom.)
Att älska när folk reser sig när man kommer in i rummet, detta gör att den som har ett sjukt hjärta känner sig stor. Profetensade:
sade: ”Den som är glad för att Allahs slavar ställer sig upp för honom, låt honom bosätta sig i sitt hus i helveteselden.”[22]
En gång när Mu’aawiyah gick ut för att hälsa på Ibn al-Zubayr och Ibn ‘Aamir , reste sig Ibn ‘Aamir upp medan Ibn al-Zubayr satt kvar (enligt en rapport: och han [Ibn al-Zubayr ] var klokare och mer stabil i sin karaktär). Mu’aawiyah sade till Ibn ‘Aamir , ”Sitt ner, för jag hörde Allahs sändebudsäga,
gick ut för att hälsa på Ibn al-Zubayr och Ibn ‘Aamir , reste sig Ibn ‘Aamir upp medan Ibn al-Zubayr satt kvar (enligt en rapport: och han [Ibn al-Zubayr ] var klokare och mer stabil i sin karaktär). Mu’aawiyah sade till Ibn ‘Aamir , ”Sitt ner, för jag hörde Allahs sändebudsäga, ”Den som tycker om att män ställer sig upp för honom, låt honom ta sin plats i elden.”[23]
Denna sorts person blir arg när man följer sunnah och människorna börjar från höger (och inte med honom, när de delar ut mat, etc.); när en sådan person kommer till en samling, kommer han inte att bli nöjd förrän någon reser sig och erbjuder honom sin plats, även om Profetensade,
sade, ”Ingen människa skall få någon annan att resa sig från sin plats så att han kan sitta där.”[24].
· Snålhet och girighet. Allah prisade Ansaar [Profetensmedhjälpare från Madinah] i Sin bok genom att säga:
medhjälpare från Madinah] i Sin bok genom att säga: … och [de] gav dem [muhaajiroon, emigranterna från Makkah till Madinah] företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar…[25].Profetenförklarade att de som lyckas är de som undviker snålhet, och att svag eemaan medför girighet.
förklarade att de som lyckas är de som undviker snålhet, och att svag eemaan medför girighet. ”Snålhet och tro existerar aldrig tillsammans i den troendes hjärta.”[26]
Profetenbeskrev också hur allvarligt det är att vara snål och dess konsekvenser:
beskrev också hur allvarligt det är att vara snål och dess konsekvenser: ”Akta er för snålhet, för dem som kom före er gick under p.g.a. snålhet. Den (snålheten) befallde dem att vara giriga, så de blev giriga; den befallde dem att bryta släktbanden, så de bröt dem; och den beordrade dem att vara omoraliska, så de blev omoraliska.”[28]
När det gäller girighet så kan den vars tro är svag knappast ge någonting fi sabilillah [för Allahs skull], även om det finns en uppriktig vädjan och det är helt uppenbart att hans bröder i Islam lider av fattigdom och har blivit drabbade av en katastrof. Det finns inget bättre uttalande angående girighet än Allahs ord:
[Troende!] När ni [nu] uppmanas att ge av vad ni äger för Allahs sak, ger några av er prov på snålhet; men med sin snålhet skadar den snåle bara sig själv; [glöm inte att] Allah är den Rike [som inte behöver era gåvor], men ni är de fattiga [som behöver Honom i allt]. Om ni vänder er [ifrån Honom], skall Han låta andra människor inta er plats, och de kommer inte att likna er.[29] · Att inte själv praktisera det man påminner andra om att göra. Allah säger:
TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Allah att era ord inte överensstämmer med era handlingar![30].Detta är utan tvivel en sorts hyckleri, och personen vars gärningar inte överensstämmer med sina ord är skyldig inför Allah och föraktlig inför sin omgivning. Människorna som tillhör helveteselden kommer snart att upptäcka verkligheten av en som påbjuder gott, men inte gör det själv, och förbjuder onda gärningar, men själv utför dem.
· Illasinnad glädje över de misslyckanden, nederlag och katastrofer som drabbar ens bröder i islam, när välsignelserna som de hade tas ifrån dem, eller när den sak som gjorde att en annan broder verkade mer framstående än honom försvinner.
· Att se på om olika situationer är haraam i svart och vitt, och ta lätt på makrooh [ogillat]. När några människor vill göra en viss sak frågar de inte vad för goda gärningar de kan göra, utan frågar istället, ”Kommer detta att räknas som en synd, eller är det ‘bara’ makrooh”? Detta sätt att tänka leder dem till fällor där saken är tveksam och till gärningar som är makrooh, och fastnar till slut i haraam. Personen som tänker så här har inget som stoppar honom från att göra makrooh eller tveksamma saker så länge de inte verkligen är haraam. Detta är exakt vad Profetenpratade om när han sade,
pratade om när han sade, ”Den som ger sig in i tvivelaktigheter hamnar i haraam, såsom fårherden som betar sin flock runt ett ställe där han inte får vara - han kommer snart att gå in där…”[31]
När vissa människor frågar om en fatwa [islamiskt domslut] för någonting och får höra att det är haraam, frågar de, ”Är det mycket haraam eller? Hur mycket synd är involverad?” Sådana här människor är inte intresserade av att undvika dåliga gärningar; nej, de är tvärtom beredda att begå första graden av haraam och de tar lätt på små synder, vilket resulterar i att de vågar fortsätta gå över gränsen och bryta mot de gränser som är satta av Allah. Med denna anledning sade Profeten:
: ”Jag kommer säkerligen att känna igen människor som kommer att komma på Domedagen med goda gärningar lika stora som det vita berget i Tuhaamah och Allah, må Han vara Ärad, kommer att göra det till aska i luften.”
Thawbaan sade,
sade, ”O Allahs budbärare, beskriv dem för oss och förklara det så att vi inte kommer till att vara bland dem utan att mena det.”
Hansade,
sade, ”De är era bröder och de ser ut som er. De ber på natten som ni gör, men om de fick en chans att bryta mot Allahs gränser, skulle de göra det.”[32]
Så du finner en sådan person göra haraam utan tveksamhet eller förbehåll, vilket gör honom sämre än den som gör det efter att ha stannat till och tvekat. Båda är i fara, men den förra är värre än den senare. Denna sorts människa tar lätt på synder som en följd av sin svaga eemaan, och känner inte att han har gjort något fel. Av denna anledning av detta beskrev Ibn Mas’ood attityden av en troende och en hycklare så här:
attityden av en troende och en hycklare så här: ”Den troende ser sina synder som om han satt under ett berg som han är rädd ska falla över honom, medan syndaren ser sina synder som om de var en fluga som passerar framför hans näsa och han säger det och det till den” d.v.s., han viftar bort den med sin hand.”[33]
· Att inte värdera små gärningar och inte vara intresserad av att göra små hasanaat [goda gärningar]. Profetenlärde oss att uppmärksamma små men goda gärningar. Imam Ahmad rapporterade från Abu Juray al-Hujaymi som sade,
lärde oss att uppmärksamma små men goda gärningar. Imam Ahmad rapporterade från Abu Juray al-Hujaymi som sade, ”Jag kom till Allahs budbärareoch sa, ‘Oh rasulullah, vi är ett ökenfolk. Lär oss något genom vilket Allah, må Han vara välsignad och upphöjd, kommer att ge oss gott.’ Han sade,
och sa, ‘Oh rasulullah, vi är ett ökenfolk. Lär oss något genom vilket Allah, må Han vara välsignad och upphöjd, kommer att ge oss gott.’ Han sade, ”Se inte ner på någon god gärning, även om det bara är att tömma din hink i ett dryckeskärl till någon som vill dricka, eller att tala med dinbroder på ett glatt sätt.”[34]
Om någon kommer och vill dricka från brunnen, och du lyfter upp din hink och tömmer den till honom, så är det en god gärning; och även om det verkar obetydligt så ska du inte tänka att det är lite. Samma sak gäller att hälsa din broder med ett glatt uttryck, och att städa smuts och sopor från moskén, även om det är så litet som ett strå. Denna gärning kan vara skälet till att dina synder blir förlåtna, för Allah kommer att uppskatta goda gärningar som dessa och kommer att förlåta synder på grund av dem. Profetensade:
sade: ”En man passerade en trädgren som låg på vägen och sa, ‘Vid Allah, jag vill ta bort den här från muslimernas väg så att den inte skadar dem, ’ och han fick komma till Paradiset.”[35]
Det är något fel med den person som ser ner på lätta gärningar som är goda. Ett tillräckligt straff för den här attityden är att man mister den stora förmån som beskrivs av Profeten:
: ”Den som tar bort något skadligt från muslimernas väg, kommer att få en hasanah [god gärning] nedskrivet, och den som har en hasanah accepterad kommer att komma till Paradiset."[36]
Mu’aadh gick tillsammans med en annan man, och han plockade upp en sten från vägen. Mannen frågade honom,
gick tillsammans med en annan man, och han plockade upp en sten från vägen. Mannen frågade honom, ”Vad är detta?”
Han sade,
Jag hörde Profetensäga,
säga,‘Den som tar bort en sten från vägen, kommer att få en hasanah nedskriven, och den som har en hasanah kommer till Paradiset.”[37]
· Att inte bry sig mycket om muslimernas situation och brist på engagemang vare sig det gäller att göra du’aa, ge sadaqah [välgörenhet] eller hjälpa dem. En sådan person har en sval attityd mot det förtryck, kuvande och de katastrofer som hans muslimska bröder lider av i andra delar av världen, och bryr sig bara om sin egen säkerhet. Detta är resultatet av svag tro, eftersom den troende är tvärtom. Profetensade:
sade: "En troendes ställning i förhållande till sin bror är som huvudet och kroppen; den troende känner smärta från sin broder som kroppen reagerar på smärtan från huvudet.”[38]
· Att bryta banden av brödraskap mellan två som brukade vara nära. Profetensade:
sade: ”När två som är vänner för Allahs skull eller i Islam skiljts åt, har det bara hänt på grund av den första synd någon av dem begått
Enligt en annan hadith:
de kommer endast att skiljas p.g.a. den första synden).”[39]
Detta visar de dåliga effekter som kan slå ner på och t.o.m. bryta banden av broderskap. Detta främlingskap som en man kan känna mellan sig själv och sin broder är ett resultat av den nedgång av eemaan som var ett resultat av en begången synd. Eftersom Allah gör att syndarens ställning försämras inför Allahs slavar, kommer han i den olyckliga ställningen av att inte få någon respekt och går miste om de troendes vänskap och Allahs skydd, för Allah skyddar dem som tror.
· Att inte känna något ansvar att arbeta för Islam och sprida denna religion. Detta är olikt den attityd som Profetenskompanjoner hade, som så fort de hade blivit muslimer kände detta ansvar. T.ex., al-Tufayl ibn ‘Amr , som blev muslim och direkt gick för att kalla sitt folk till Islam. Han var bara en ny muslim men han kände att han var tvungen att gå och kalla sitt folk till Islam, och han reste iväg och gjorde detta. Nuförtiden väntar många en lång tid innan de når detta steg med att kalla andra till Allah efter att de har blivit muslimer.
kompanjoner hade, som så fort de hade blivit muslimer kände detta ansvar. T.ex., al-Tufayl ibn ‘Amr , som blev muslim och direkt gick för att kalla sitt folk till Islam. Han var bara en ny muslim men han kände att han var tvungen att gå och kalla sitt folk till Islam, och han reste iväg och gjorde detta. Nuförtiden väntar många en lång tid innan de når detta steg med att kalla andra till Allah efter att de har blivit muslimer.· Sahaba [kompanjonerna till Profeten] brukade känna hat mot kuffar [ickemuslimer] som ett resultat av att ha kommit till Islam, och de brukade inte vilja kännas vid dem och dra en tydlig linje (mellan muslimer och kuffar). När Thamaamah ibn Athaal , ledaren för människorna från al-Yamaamah, blev tillfångatagen, hölls han i moskén, och Profetenberättade för honom om Islam. Då gjorde Allah så att Islams ljus började lysa i hans hjärta, och han blev muslim. Han åkte på ‘Umrah [frivillig pilgrimsfärd], och när han kom fram till Makkah, sade han till Quraysh (kuffar),
] brukade känna hat mot kuffar [ickemuslimer] som ett resultat av att ha kommit till Islam, och de brukade inte vilja kännas vid dem och dra en tydlig linje (mellan muslimer och kuffar). När Thamaamah ibn Athaal , ledaren för människorna från al-Yamaamah, blev tillfångatagen, hölls han i moskén, och Profetenberättade för honom om Islam. Då gjorde Allah så att Islams ljus började lysa i hans hjärta, och han blev muslim. Han åkte på ‘Umrah [frivillig pilgrimsfärd], och när han kom fram till Makkah, sade han till Quraysh (kuffar), ”Inte ett enda vetekorn ska nå er från al-Yamaamah utom med tillstånd från Profeten.”[40]
.”[40]Detta öppna visande av motstånd mot kuffar, verkställande av ekonomiska sanktioner och erbjudande av alla sina resurser för att tjäna målet av da’wah [kallelsen till Allah] kom direkt, eftersom stark tro kräver handling.
· Rädsla och panik när olyckor slår till eller problem uppstår. Så du kan se en person skaka och förlora sin balans, utan fokus, stirrande vildögt utan att veta vad han ska göra när han står inför en katastrof. Han styrs av sin rädsla och kan inte hitta någon utväg; han inte möta verkligheten med ett starkt och stadigt hjärta. Allt detta är resultatet av svag tro, för om hans tro var stark skulle han vara fast och möta de värsta olyckor med lugn och styrka.
· Att argumentera och säga emot för mycket. Profetensade i en saheeh hadeeth:
sade i en saheeh hadeeth: ”Inget folk kommer att gå vilse efter att ha blivit vägledda förutom de som blev debattlystna...”[41]
Att argumentera utan bevis och utan en bra anledning leder en långt bort från den rätta vägen, och de flesta människors meningslösa diskussioner idag hålls utan kunskap eller ledning eller (hänvisande till) en Bok som ger ljus (d.v.s. Koranen).
Vi har ett tillräckligt motiv för att undvika meningslösa argumentationer i Profetens ord:
: ”Jag garanterar ett hus i Paradisets utkanter till den som avstår från argument även om han har rätt.”[42]
· Att vara fäst vid den här världen och att tycka om den. En person kan vara så fäst vid denna världen att han känner smärta när han missar något av dess gåvor, som pengar, makt, auktoritet, eller bostad. Han känner att han är orättvist behandlad eftersom han inte har lika mycket som andra. Han känner sig stressad när han ser en broder i Islam som har något av denna världen som han inte har, så han avundas honom (hasad) och önskar att han skall förlora denna välsignelse. Detta går emot eemaan, som Profetensade:
sade: ”Eemaan och hasad, existerar inte tillsammans i hjärtat hos en uppriktig ‘abd (slav).”[43]
· Han pratar och tänker på ett enbart rationellt sätt, inte på det sättet som man gör om man har tro. Det finns knappast några spår av hänvisande till Koran och sunnah, eller salafs [de rättfärdiga föregångarna] ord, på sättet som en sådan person talar.
· Att gå till ytterligheter i sättet man bryr sig om sig själv, vad gäller mat, dryck, klädsel, bostad och transportsätt. Så du ser dessa människor visa ett stort intresse för lyx, och de försöker att vara sofistikerade (förnäma), de köper bara de finaste kläderna, spenderar stora summor på sitt val av bostad och spenderar för mycket tid och pengar på onödiga prydnadssaker medan deras muslimska bröder är i stort behov av de pengarna. Detta fortsätter tills de har sjunkit in i ett liv i lyx vilket är förbjudet, som rapporteras i en hadeeth berättad av Mu’aadh ibn Jabal : när Profetensände honom till Yemen, rådde han honom:
: när Profetensände honom till Yemen, rådde han honom: ”Akta dig för lyx, för Allahs slavar lever inte ett lyxliv.”[44].
Orsaker till svag tro:
Det finns många anledningar till svag tro, somliga är samma som symptomen, som att begå synd öppet eller att vara sysselsatt med dunya [det världsliga]. Här följer en lista över några ytterligare anledningar:
· Att vara borta från en omgivning av tro för länge. Detta orsakar svag tro hos en person. Allah säger:
Är det inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Allah och den sanning som har uppenbarats [denna Koran], så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen (d.v.s., judar och kristna), men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de - många av dem - återföll i trots och olydnad [mot Allah]?[45].Denna ayah [vers] visar att om man spenderar för lång tid borta från en omgivning med tro så leder det till svagare tro i hjärtat. T.ex., en person som stannar borta från sina bröder i Islam under en lång tid, p.g.a. resor eller arbete, etc., kommer att gå miste om den atmosfär av tro i vilken han levde och från vilken hans hjärta fick sin styrka. Den troende är svag själv men stark med sina bröder. Al-Hasan al-Basri - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Våra bröder är kärare för oss än våra familjer, för våra familjer påminner oss om den här världen, men våra bröder påminner oss om Akhira [nästkommande liv].”
Om denna saknad pågår för länge, skapar det främlingskap i hjärtat, vilket så småningom ändras till förakt för den omgivningen som är fylld med tro, vilket i sin tur gör hjärtat hårdare och fyller det med mörker och släcker trons ljus. Detta förklarar det totala förändring i hjärtat som vissa som reser på semester eller flyttar p.g.a. arbete eller studier genomgår.
· Att inte följa de rättrogna ledarnas exempel. Den person som lär sig av en rättrogen man får kunskap som är bra för honom, samtidigt som han gör en god gärning och stärker sin eemaan; (den ledaren) tar hand om honom och överför den kunskap, den goda moral och de goda egenskaper som han besitter till honom. Om han är borta från denna lärare under en tid, börjar han känna hårdhet i sitt hjärta. Det var av detta skäl som sahaabah, när Profetenvar död och begraven, sade,
var död och begraven, sade,”Vi tittade på våra hjärtan och kände att de hade genomgått en stor förändring.”
De kände sig främmande och vilse eftersom deras lärare och förebildhade dött. Enligt vissa rapporter beskrevs de vara ”som får på en regnig vinternatt”. Men profetenlämnade efter sig stora ledare, giganter bland män, vilka alla var kvalificerade att ta ledarskapets tyglar, och några av dem blev förebilder för de andra. Men idag är muslimerna i desperat behov av bra exempel som finns nära dem.
hade dött. Enligt vissa rapporter beskrevs de vara ”som får på en regnig vinternatt”. Men profetenlämnade efter sig stora ledare, giganter bland män, vilka alla var kvalificerade att ta ledarskapets tyglar, och några av dem blev förebilder för de andra. Men idag är muslimerna i desperat behov av bra exempel som finns nära dem.· Att inte söka kunskap och känna till salafs böcker och religiösa böcker som lyfter upp och ger nytt liv till hjärtat. Det finns många sorters böcker som får läsarens hjärta att vakna till och motiverar honom att förbättra sin religiösa strävan, bland vilka Allahs bok är den första, och hadeethböcker, följt av de böcker som är skrivna av ‘ulamaa som är duktiga på att skriva om ämnen som gör hjärtan mjuka och som förklarar ‘aqeedah (rätt tro) på ett sådant sätt att det rör själen och upplyfter hjärtat, som t.ex. Ibn al-Qayyim och Ibn Rajab m.fl. Genom att inte bry sig om dessa böcker och bara läsa intellektuella verk, eller böcker om regler i fiqh [islamisk rättsvetenskap] som inte hänvisar till sina daleel [bevis], eller böcker med grammatikregler och usool [grunder i aqeedah], kan hjärtat bli hårt. Detta är inte en kritik mot dessa böcker i sig, det är bara en varning till de människor som håller sig borta från tafseer [tolkning] och hadeethböcker och nästan aldrig läser dem, även om det är de böcker som för en närmare Allah. T.ex., när man läser al-Saheehayn [al-Bokhaari och Moslim], känner du atmosfären från Profetensoch sahaabas tid, och man känner en fläkt av eemaan av att ta del av de händelser som skedde då.
och sahaabas tid, och man känner en fläkt av eemaan av att ta del av de händelser som skedde då.· Människorna som kan hadith är Profetensfolk, även om de inte hade möjlighet att träffa honom, så är de med hans ord.
folk, även om de inte hade möjlighet att träffa honom, så är de med hans ord.· Detta problem - att inte läsa böcker om religionen - har en tydlig effekt på dem som studerar ämnen som inte har någon anknytning till Islam, som filosofi, psykologi, samhällskunskap, etc., ämnen som utvecklats långt bort från islams lära. Samma sak gäller dem som älskar att läsa påhittade historier och kärleksromaner, eller följer värdelösa nyhetsreportage i dagstidningar, skvallertidningar osv.
· Att leva i en omgivning som är fylld med synd, så du ser en person skryta om sin senaste förbrytelse, en annan nynnar på populära sånger för sig själv, en tredje röker, en fjärde läser pornografiska tidningar, en femte häver ur sig förbannelser och svordomar, osv. Vad gäller prat om vem som sa vad till vilken, skvaller, baktal och diskussion om den senaste fotbollsmatchen, så finns det inget slut på det.
· Somliga omgivningar påminner en bara om denna världen, som är fallet på de flesta möten och arbetsplatser nuförtiden. Diskussioner om affärer, arbete, pengar, investeringar, problem i arbetslivet, lönehöjningar, befordringar, utnämningar och så vidare går före i de flesta människors samtal nuförtiden.
· Vad gäller det som pågår i hemmen - så finns det mycket vi kan säga om de olyckor och onda gärningar som gör att muslimerna måste skämmas och som skadar dem djupt. Muslimska hem är fyllda med skamlösa sånger, värdelösa filmer, förbjudet umgänge mellan könen och så vidare. Inte konstigt att hjärtan blir drabbade av hårdhetens sjukdom.
· Att vara upptagen av den här världen, så att hjärtat blir förslavat under det. Allahs Budbäraresade:
sade: ”Han är dömd, slaven till al-dinar [gammalarabisk valuta] och slaven till al-dirham.”[46]
och
”Tillräckligt för var och en av er i denna värld är det en resenär har”[47]
d.v.s. lite av det som hjälper honom att nå sin destination. Detta fenomen (upptagenhet med denna världen) är väldigt tydligt i våra dagar, när materiell girighet och önskningen att samla på sig mera värdelösa världsliga ägodelar har blivit vitt utspridd, och människorna springer nu efter handel, tillverkning och aktier. Detta bekräftar vad Profetensade:
sade: ”Allah, må Han vara ärad, säger:
‘Vi har sänt ner rikedom för utförandet av böner och betalande av zakaat [allmosa], men om Adams avkomma har en dal, kommer han till att önska sig en till, och om han hade två dalar, skulle han önska att han hade en tredje. Bara damm kan fylla magen hos Adams söner (d.v.s., han är aldrig nöjd) sedan kommer Allah till att acceptera ångern från den som gör tawbah [ångrar sig].”[48]
· Att vara upptagen med sin rikedom, sin fru och sina barn. Allah säger:
Och ni bör veta att ni genom era ägodelar och era barn blir satta på prov och att en rik belöning väntar hos Allah.[49] och,
Kvinnors kärlek, söner [i mängd], skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap och åkerjordar har utmålats för människorna [som det mest åtråvärda i livet]. Allt detta hör till de glädjeämnen som står till buds i denna värld, men återkomsten till Allah är det högsta goda.[50]Meningen av dessa aayaat [verser] är att när kärleken till dessa saker, särskilt kvinnor och barn, ges företräde framför lydnad till Allah och Hans Sändebud, då betraktas det som dåligt, men om kärleken till dessa saker ligger inom sharee’ahs [islamiska lag] gränser, hjälper den en man att lyda Allah och i detta fall är det berömvärt. Profetensade:
, då betraktas det som dåligt, men om kärleken till dessa saker ligger inom sharee’ahs [islamiska lag] gränser, hjälper den en man att lyda Allah och i detta fall är det berömvärt. Profetensade: ”I denna värld (al-dunya), har kvinnor och goda dofter blivit mig kära, men kärast av allt för mig är bön.”[51]
Många män följer sina fruar i att göra haraam, och tillåter sina barn att distrahera dem från att dyrka Allah. Profetensade:
sade: ”Barn är orsaken till sorg, feghet, okunnighet och snålhet.”[52]
När han sa att de är orsaken till snålhet, menade han att om en man vill spendera för Allahs skull, påminner Shaytan [djävulen] honom om hans barn, så han tänker, ”Mina barn förtjänar pengarna, jag ska lämna det till dem när jag dör” så han är snål på det sätt att han låter bli att spendera det för Allahs skull. När hansa att barnen är orsak till feghet, menade hanatt när en man vill gå ut och kämpa i jihaad för Allahs skull, kommer Shaytaan till honom och säger, ”Du kommer att bli ihjälslagen och dö, dina barn kommer att bli föräldralösa, vilse och ensamma”, så han stannar hemma och går inte ut på jihaad. När hansade att barn är orsaken till okunnighet, menade hanatt de distraherar en pappa från att söka kunskap och försöka förvärva lärdom genom att delta i möten och läsa böcker. När hansade att barnen är orsaken till sorg, menade hanatt när barnet blir sjukt känner föräldrarna sorg; om barnet frågar efter något som pappan inte kan ge det, gör detta pappan ledsen; och om barnet växer upp och gör uppror mot sin pappa, är detta en orsak till fortlöpande sorg och smärta.
sa att barnen är orsak till feghet, menade hanatt när en man vill gå ut och kämpa i jihaad för Allahs skull, kommer Shaytaan till honom och säger, ”Du kommer att bli ihjälslagen och dö, dina barn kommer att bli föräldralösa, vilse och ensamma”, så han stannar hemma och går inte ut på jihaad. När hansade att barn är orsaken till okunnighet, menade hanatt de distraherar en pappa från att söka kunskap och försöka förvärva lärdom genom att delta i möten och läsa böcker. När hansade att barnen är orsaken till sorg, menade hanatt när barnet blir sjukt känner föräldrarna sorg; om barnet frågar efter något som pappan inte kan ge det, gör detta pappan ledsen; och om barnet växer upp och gör uppror mot sin pappa, är detta en orsak till fortlöpande sorg och smärta.· Detta betyder inte att man skall låta bli att gifta sig och få barn; det som menas är att man ska akta sig för att bli upptagen med dem och låta det leda till att man gör haraam.
· Angående frestelsen av rikedom sa Profeten:
: ”Varje nation har sin fitnah (prövning eller frestelse) och min ummahs fitnah är rikedom.”[53]
Iver att samla på sig rikedom är skadligare för en persons religion än vargen som attackerar fårfållan. Det är det som Profetenmenade när han sade:
menade när han sade: ”Två hungriga vargar som skickas mot fåren skadar dem inte mer än en mans iver för rikedom och position skadar hans religion.”[54].
P.g.a. detta uppmanade Profetenmuslimerna att bara ta det som räcker, utan att hoppas på mer, vilket kan distrahera honom från att komma ihåg Allah. Allahs budbäraresade:
muslimerna att bara ta det som räcker, utan att hoppas på mer, vilket kan distrahera honom från att komma ihåg Allah. Allahs budbäraresade: ”Allt ni behöver av rikedom är en tjänare och ett transportmedel för att gå ut för Allahs skull.”[55].
Profetenutfärdade en varning till dem som vill samla ihop rikedom, utom för dem som ger välgörenhet:
utfärdade en varning till dem som vill samla ihop rikedom, utom för dem som ger välgörenhet: ”Ve dem som vill samla på sig rikedom, förutom den som säger med sin rikedom. 'Här! Här! Här!´ (d.v.s., ger bort det) till en på sin högra sida, en på sin vänstra sida, en framför sig och en bakom sig.”[56] – d.v.s. alla sorters välgörenhet.
· Att hoppas på ett långt liv. Allah säger:
Låt dem frossa och njuta [fröjderna i] detta liv och låt deras [samveten] sövas av hoppet [att räkenskapens Stund aldrig kommer]. Tids nog skall de få veta [sanningen]![57]‘Ali sa:
sa: ”Vad jag fruktar för er är att ni ska följa era önskningar och hoppas på ett långt liv, för att följa sina önskningar gör att en man inte bryr sig om sanningen, och att hoppas på ett långt liv får honom att glömma Nästa liv.”[58].
En annan version är:
”Fyra saker är orsakade av fördömelse: torra ögon (d.v.s. att aldrig gråta), ett hårt hjärta, hopp om ett långt liv och begär efter denna värld.”
Att hoppas på ett långt liv medför lathet i dyrkan, uppskjutande (av ibadat), att önska sig sakerna i denna världen, att inte tänka på nästa liv och att hjärtat blir hårt, eftersom mjukhet i hjärtat och klarhet i vision kan uppnås endast genom att komma ihåg döden, graven, belöning och straff, och skräcken på Domedagen, som Allah säger:
… men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de - många av dem - återföll i trots och olydnad [mot Allah][59].Det sades:
”Den som inte hoppas på ett långt liv kommer att ha mindre bekymmer och hans hjärta kommer att fyllas med ljus, eftersom han kommer ihåg döden och strävar efter att lyda Allah…”[60]
· En annan orsak till svag tro och ett hårt hjärta är att äta för mycket, sova för mycket, att stanna uppe för sent, prata för mycket och umgås för mycket med folk. Att äta för mycket gör hjärnan slö och kroppen tung, vilket hindrar personen från att dyrka Allah och gör det lätt för Shaytan att fresta honom, som det sägs: ”Den som äter för mycket, dricker för mycket och sover för mycket, går miste om en stor belöning.” För mycket prat gör hjärtat hårt, och för mycket umgänge med folk hindrar en person från att ha tid att vara ensam och tänka på sitt eget tillstånd. Att skratta för mycket torkar ur liv från hjärtat. Profetensade i en saheeh hadeeth:
sade i en saheeh hadeeth: ”Skratta inte för mycket, för mycket skratt dödar hjärtat.”[61].
Tid som inte fylls med dyrkan till Allah leder också till hårt hjärta, eftersom en person varken tar hänsyn till Koranens tillrättavisningar eller råd i tron.
· Orsakerna till svag tro är verkligen många, och det är omöjligt att rada upp dem alla, men det vi har radat upp här ger läsaren ett intryck av dem som vi inte har nämnt. Den kloka personen förstår detta naturligt. Vi ber Allah att rena våra hjärtan och skydda oss från det onda i oss själva.
Att bota svag tro:
Al-Haakim rapporterade i al-Mustadrak, och al-Tabaraani rapporterade i al-Mu’jam, att Profetensade:
sade: ”Tro nöts ut i hjärtat på vilken som av er precis som kläder nöts ut, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.”[62]
Vad han menade är att tro slits ut i hjärtat precis som kläder slits ut och blir gamla. Den troendes hjärta överskuggas ibland av moln av synd, så det blir mörkt. Detta är bilden som beskrivits för oss av Allahs budbärarei en saheeh hadith:
i en saheeh hadith: ”Det finns inget hjärta som inte täcks av ett moln som molnet som täcker månen när den lyser och plötsligt överskuggas, utan att det lyser igen när det (molnet) försvinner.”[63].
Ibland skuggas månen av moln, som gömmer dess ljus, men efter en liten stund försvinner de och månljuset kommer tillbaka på himlen. På samma sätt, täcks ibland den troendes hjärta med mörka moln av synd, så dess ljus skyms, och personen är vilse i mörker, men när han strävar efter att förbättra sin eman och söker hjälp hos Allah, går molnet bort, och ljuset kommer tillbaka för att skina i hans hjärta som tidigare.
En av de viktigaste principerna som man måste förstå för att kunna bota problemet med svag tro är att tron blir starkare och svagare, eller blir ömsevis större och mindre. Detta är en av grundstenarna av Ahl al-Sunnah wa’l-Jamaa’ahs aqeeda (tro), som säger att tron är något som ska kläs i ord, hjärtat ska tro och den ska sättas i handling. Tro ökar med lydnad och minskar med olydnad. Det finns bevis för detta i Qur’aan och Sunnah, t.ex., Allah säger:
… så att deras tro skall växa sig allt starkare…[64]och
… Vem av er har känt sin tro stärkas genom detta?…[65].Profetensade:
sade: ”Den av er som ser en ond handling, låt honom ändra den med sin hand (genom handling), och om han inte kan det, så med sin tunga (genom att säga ifrån), och om han inte kan det, så i sitt hjärta (genom att känna att det är fel), och det är den svagaste tron.”[66]
Resultatet av lydnad och synd, som ökar respektive minskar tron, är välkänt från observationer och erfarenhet. Om en person går ut och går på torget, där han tittar på kvinnor utan slöja som bär makeup, och hör människornas skrik och onödiga prat, och sedan går till begravningsplatsen och stannar upp för att tänka och låter sitt hjärta mjukna, så kommer han att se skillnaden mellan de två omgivningarna och hur snabbt hans hjärta ändrar sig.
En annan faktor i denna diskussion är orden av en salaf [rättfärdiga föregångarna]:
”Ett av tecknen på riktig förståelse är när en slav vårdar sin eeman, och är uppmärksam på vad som minskar den, och vet när den ökar och när den minskar, och känner igen Shaytans frestelse när den kommer till honom.”[67].
Det är viktigt att veta att om en minskning i tro leder till att man försummar sina plikter eller gör haraam, så är denna slapphet väldigt allvarlig och man måste göra tawbah till Allah och börja göra något åt det genast. Om det inte leder till försummelse av plikter eller att göra haraam, utan t ex bara leder till att personen inte gör gärningar som är mustahabb (rekommenderade), så måste personen ändå veta hur han ska få bukt med det och kunna korrigera sig själv tills han kommer tillbaka till den passande nivån av energi och styrka i dyrkan. Det är vad vi lär från Profetens ord,
, ”Varje gärning har energi och styrka, och sedan är denna energi och styrka följd av slapphet, så den vars slapphet är i enlighet med min sunnah, han kommer att klara sig, och den vars slapphet gäller annat [t.ex. att göra olagliga eller förbjudna gärningar] han kommer att gå under.”[68].
Innan vi diskuterar hur man ska åtgärda problemet med svag tro finns det någonting som vi bör notera: många av dem som känner att deras hjärtan är hårda letar efter en yttre lösning, och hoppas på att kunna förlita sig på andra, även om de - om de vill - kan ta hand om sig själva. Det är så det bör göras, eftersom eeman är relationen mellan slaven och hans Herre. Nedan kommer vi att diskutera ett antal sätt som Islam föreskriver muslimen för att han ska kunna ta itu med sin svaga tro och sitt hårda hjärta, efter att han har satt sin tillit till Allah och har underkastat sig själv till det faktum att han står inför en kamp för att nå sitt mål:
· Att fundera över Koranens mening, som Allah har uppenbarat för att förklara allting och som ett ljus med vilket Han vägleder vem Han vill av sina slavar. Det finns inget tvivel om att den innehåller en kraftfull och effektiv kur. Allah säger:
Med Koranen uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende…[69].Sättet att bota är att tänka och fundera över dess meningar.
· Allahs sändebudbrukade fundera över Allahs bok och recitera den när han stod i bön på natten (qiyaam al-layl). Vid ett tillfälle, stod han i bön på natten och reciterade en enda aayah [vers] från Allahs bok medan han bad, och han gick inte längre än så (en aayah) till morgonen kom. Aayahn i fråga var:
brukade fundera över Allahs bok och recitera den när han stod i bön på natten (qiyaam al-layl). Vid ett tillfälle, stod han i bön på natten och reciterade en enda aayah [vers] från Allahs bok medan han bad, och han gick inte längre än så (en aayah) till morgonen kom. Aayahn i fråga var: Om Du straffar dem är de ju Dina tjänare; och om Du förlåter dem är Du den Allsmäktige, den Vise.[70].[71].· Hanbrukade fundera över Koranens mening i den vidaste utsträckning. Ibn Hibbaan rapporterade i sin Saheeh med en jayyid isnaad (bra kedja) från ’Ataarah - må Allah ha barmhärtighet med honom -, som sade: ” ’Ubayd-Allah ibn ’Umayr och jag trädde in hos ’Aa’ishah 
och ’Ubayd-Allah ibn ’Umayr sade:
brukade fundera över Koranens mening i den vidaste utsträckning. Ibn Hibbaan rapporterade i sin Saheeh med en jayyid isnaad (bra kedja) från ’Ataarah - må Allah ha barmhärtighet med honom -, som sade: ” ’Ubayd-Allah ibn ’Umayr och jag trädde in hos ’Aa’ishah och ’Ubayd-Allah ibn ’Umayr sade: ”Berätta för oss om den mest underbara sak du såg Allahs budbäraregöra.”
göra.”Hon grät och sade, ”Han gick upp en natt (för att be) och sade,
”O ’Aishah , lämna mig för att dyrka min Herre.”
, lämna mig för att dyrka min Herre.”Jag sade,
”Vid Allah, Jag älskar att vara nära dig, och jag älskar det som gör dig glad. Han reste sig upp, gjorde wudoo’ och ställde sig att be, och han fortsatte att gråta tills hans knä blev vått, sedan grät han och fortsatte gråta tills marken blev våt. Bilal kom för att ropa adhaan [böneutrop] för honom, och när han såg honom gråta, sade han,
kom för att ropa adhaan [böneutrop] för honom, och när han såg honom gråta, sade han, ”Oh, Allahs sändebud, gråter du när Allah har förlåtit alla dina synder, gångna och framtida?”
Han sade,
”Skulle inte jag vara en tacksam slav? I natt uppenbarades några ayyaat för mig, ve den som läser dem och inte tänker (på deras mening). Bland dem är:
I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd; de som minns Allah när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse…[72][73]. Detta visar att det är obligatoriskt att fundera över meningen i dessa aayaat.
· Koranen pratar om Tawheed [monoteism], och innehåller löfte om belöning, hot om straff, regler och föreskrifter, rapporteringar, historier, etikett och god moral, och dess effekt på hjärtat är olika. Några suror [kapitel] fyller hjärtat med rädsla mer än andra gör, som visas i hadithen från Profeten,
, ”(Soorat) Hood och dess systrar gjorde mig grå i förtid.”[74].
Enligt en annan rapport:
”Hood [kapitel 011] och al-Waa’qiah [kapitel 056] och al-Murasalaat [kapitel 077] och ’amma yatasaa’aloon [kapitel 078] och Idha’l-shamsu kuwwirat [kapitel 081]”[75].
Profetenshår blev grått p.g.a. av dessa surors innehåll av trons verklighet och stora ansvar, som fyllde hans hjärta och hade en synlig effekt på hans hår och kropp.
hår blev grått p.g.a. av dessa surors innehåll av trons verklighet och stora ansvar, som fyllde hans hjärta och hade en synlig effekt på hans hår och kropp. Följ, som du har blivit befalld, den raka vägen - [du] och de som, ångerfulla, med dig har vänt åter till Honom…[76].Profetenskompanjoner reciterade Koranen och funderade över dess mening och blev rörda av den. Abu Bakr var en vänlig, ömsint man, och när han ledde folket i bön och reciterade Allahs ord, kunde han inte hindra sig själv ifrån att gråta. ’Omar blev sjuk efter att ha reciterat Allahs ord:
kompanjoner reciterade Koranen och funderade över dess mening och blev rörda av den. Abu Bakr var en vänlig, ömsint man, och när han ledde folket i bön och reciterade Allahs ord, kunde han inte hindra sig själv ifrån att gråta. ’Omar blev sjuk efter att ha reciterat Allahs ord: Din Herres straff skall helt visst bli verklighet; ingen kan hindra det![77].[78].Omars snyftningar kunde höras av den bakre delen av församlingen när han reciterade Allahs ord om Ya’qoob :
snyftningar kunde höras av den bakre delen av församlingen när han reciterade Allahs ord om Ya’qoob : Han svarade: "Min sorg och min smärta anförtror jag bara Allah…[79].[80].’Uthmaan sade:
sade: ”Om våra hjärtan var oskuldsfulla och rena, skulle vi aldrig få nog av Allahs ord.”
’Uthman dödades orättfärdigt som en martyr och hans blod föll på hans mus-haf - rapporterna från Sahaabah angående detta är många.
dödades orättfärdigt som en martyr och hans blod föll på hans mus-haf - rapporterna från Sahaabah angående detta är många. Ayyoob - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Jag hörde Sa’eed (ibn Jubayr) recitera denna aayah ca tjugo gånger:
Och frukta den Dag då ni skall föras åter till Allah![81].Ibraheem ibn Bashshaar - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Ayahn som ’Ali ibn Fudayl - må Allah ha barmhärtighet med honom - reciterade när han dog var:
Om du kunde se dem när de ställs upp inför Elden och höra dem ropa: "Om vi ändå fick återvända [till livet]!…[82].När han nådde dit, dog han, och jag var en av dem som bad för honom [vid hans begravning], må Allah ha förbarmande över honom.”[83].
Även när de föll ned som krävs när man läser Koran (sajaadaat al-tilaawah - sujuud som krävs när man reciterar vissa aayor i Koranen), reagerade de på olika sätt. En av dem var en man - må Allah ha barmhärtighet med honom - som, när han läste aayahn:
Och de faller ned på sina ansikten med tårar [i ögonen] och deras ödmjukhet fördjupas[84], gjorde sujuud som det fordras, sedan grälade han med sig själv och sade:
”Detta är sujooden, men var är gråten?”
Bland de karaktärsdrag i Koranen som är mest värda att tänka på är de exempel och liknelser som Allah lägger fram och uppmanar oss att fundera och tänka på. Han säger till oss:
… Sådana liknelser framställer Vi för människorna för att stämma dem till eftertanke.[85]En av salaf läste en gång en av dessa liknelser från Allah och kunde inte förstå dess mening, så han började gråta. Han blev tillfrågad,
”Vad får dig att gråta?”
Han sade: ”Allah säger:
Dessa liknelser framställer Vi för människorna, men bara de som har [sann] kunskap förstår dem helt och fullt[86],och jag förstår inte liknelsen. Jag är inte en av dem som har kunskap, och jag gråter för all den tid jag har slösat bort och inte erhållit kunskap.”
Allah lägger fram många liknelser för oss i Koranen, sådana som följer: den som gjorde upp en eld[87], den som skriker till (fårhjorden) som inte hör någonting[88], liknelsen av ett sädeskorn som ger sju ax[89], hunden som flåsar med tungan hängandes ut ur munnen[90], åsnan som bär jättestora bördor av böcker (men inte lär sig något från dem)[91], flugan (som ingen utom Allah kan skapa, även om de går tillsammans för det ändamålet)[92], spindeln (som bygger ett hus åt sig själv, men det är det svagaste av hus)[93], den blinde och den döve och den som ser och den som hör[94], askan på vilken vinden blåser rasande på en stormig dag[95], det goda trädet[96], det onda trädet[97], vattnet som sänds ner från himlen[98], nischen i vilken det finns en lampa[99], slaven som ägs av en annan som inte har någon makt alls[100], mannen (slaven) som tillhör många delägare[101], och andra. Poängen här är att vi bör referera till dessa aayaat och vara speciellt uppmärksamma på dem och fundera över dess meningar.
Ibn al-Qayyim - må Allah ha barmhärtighet med honom - summerade vad muslimen måste göra för att (kunna) bota sitt hårda hjärta med Koranen. Han sade:
”Det finns två viktiga saker du måste göra. Den första är att ändra ditt hjärta från att tänka på denna världen till att tänka på livet härefter, fokusera sedan hela ditt hjärta på Koranen och fundera över dess meningar och varför den uppenbarades. Försök förstå något från varje aayah och applicera på sjukdomen i ditt hjärta. Dessa aayaat uppenbarades (för att bota) hjärtats sjukdom, så du kommer att bli botad, med Allahs tillåtelse.”
· Försöka känna en medvetenhet om Allahs makt, lära sig Hans namn och egenskaper, fundera över deras betydelser, försöka förstå dem och etablera dessa känslor i hjärtat så att de kan ha en effekt på ens gärningar. Hjärtat är den som kontrollerar de andra förmågorna, som är som soldater och följeslagare; om det (hjärtat) är friskt, kommer de att vara friska, och om det är korrupt, kommer de att bli korrupta.
Texterna i Koranen och sunnah som talar om Allahs storhet och makt är många. När muslimen läser dem, skakas han och blir ödmjuk inför Den Högste, Den Störste, Den Allhörande, Den Allseende, och hans fruktan och underkastelse inför Herren över den förste och siste växer. Många av Hans namn och attribut är nämnda i Koranen. Han är den Väldige (al-’Azeem), Den som Vakar över sina skapelser (al-Muhaymin), Den Auktorative (al-Jabbar), The Majestätiske (al-Mutakabbir), Den Starkaste (al-Qawi), Den Underkuvande (al-Qahhar), Den Store (al-Kabeer), Den Mest Upphöjde (al-Muta’aal). Han är den Levande som inte dör, även om jinn och människor dör. Han är Den som har oemotståndlig kraft över Sina slavar. Åskan lovar och prisar Honom, och så även änglarna p.g.a. deras respektfyllda fruktan inför Honom. Han är Allsmäktig, Den som har all makt att straffa, och ge vedergällning. Han är the Självbärande som inte sover. Han har full kunskap över alla saker. Han ser ögonens bedrägeri, och allt som brösten döljer. Han har beskrivit Sin vida kunskap med följande ord:
Han har nycklarna till den dolda verkligheten; ingen känner dessa [ting] utom Han. Han vet vad som finns på marken och i havet; inte ett löv faller, utan Hans vetskap och varken fröet, [dolt] i jordens mörker eller något levande eller vissnat, saknas i Allahs öppna bok.[102].En av aspekterna på Hans storhet som Han har berättat för oss är:
… Och på Uppståndelsens dag skall jorden vara [som] en nypa [grus] för Honom och himlarna skall ligga hoprullade i Hans högra hand…[103].Allahs sändebudsade:
sade: ”Allah kommer att gripa jorden på Uppståndelsedagen och kommer att rulla upp himlarna med Sin högra hand, sedan kommer han att säga, ’Jag är Kungen, var är kungarna på jorden?”[104].
Hjärtat darrar när man läser historien om Moosa och vad han sade:
och vad han sade: ”Herre, visa Dig för mig, så att jag får se Dig!” Allah sade: "Du kommer aldrig att få se Mig; men se på berget - om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig. ”Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Moosa föll medvetslös till marken…[105]När Profetenförklarade denna aayah sade han,
förklarade denna aayah sade han, ”Så här,”
och gestikulerade med sin tumme på den högsta knogen på sitt lillfinger, sedan sade han,
”och berget darrade och kollapsade.”[106]
”Allah, må Han vara prisad och upphöjd, har ‘en slöja av ljus’ och om Han lyfte den, skulle glansen av Hans ansikte bränna hela Hans skapelse så långt som Han kunde se.”[107].
En annan sida av Allahs makt beskrevs av Hans sändebud:
: ”När Allah beslutar i en sak i himlen, slår änglarna med sina vingar i ödmjukhet och underkastelse för Hans ord, (med ett ljud) som en kedja (som slår) mot en sten. När de slår sig till ro, säger de, ”Vad sa er Herre? ”De säger, ’Vad Han säger är sanningen, och Han är den Högste, Den Störste.’”[108].
Det finns många sådana texter, vilka visar att känna Allahs storhet genom att fundera över meningen i dessa texter och andra (texter) är ett av de bästa sätten att ta itu med problemet med svag eemaan. Ibn al-Qayyim - må Allah ha barmhärtighet med honom - beskrev Allahs storhet på ett väldigt vackert sätt:
”Han kontrollerar allt som händer i alla kungadömena. Han befaller och förbjuder, skapar och försörjer, och ger död och liv. Han reser och sänker människors position, växlar natt och dag, ger dagar (bra och mindre bra) växelvis till människan, och orsakar nationers uppgång och fall. På detta sätt överallt i himlarna och på jorden, ovanför den och under den, i haven och i luften. Han har kunskap om alla saker and vet mängden av alla ting. Han hör alla röster, och misstar inte en för en annan. Han hör dem alla, på alla olika språk och med alla deras olika begäranden och vädjanden. Ingen röst distraherar Honom från att höra en annan, Han blandar inte ihop deras begäran, och Han tröttnar aldrig på att höra bönerna från dem som är i nöd. Han ser allt som är synligt, till och med en svart myras gång över en fast klippa i mörkaste natten. Det osedda är synligt för Honom, och Han känner till alla hemligheter…
Alla som [befolkar] himlarna och jorden är beroende av Honom; varje stund är Han verksam och ingriper [i skeendena]!´[109].Han förlåter synder, gör problem lätta, tar bort oro, hjälper den besegrade personen tillbaka på fötter, gör den fattige rik, vägleder den som är vilse och förvirrad, ger den desperate det han behöver, ger mat till de hungriga, ger kläder till den nakne, gömmer fel, och lugnar farhågor. Han höjer vissas position och sänker andras… Även om alla invånarna i himlen och på jorden, den förste och den siste av dem, både människor och jinner, skulle vara lika rättrogna som den mest rättrogna bland dem, skulle detta inte öka Hans herravälde det minsta; och om de alla, den första och sista av dem, både människor och jinner, skulle vara lika upproriska som den mest upproriske bland dem, skulle detta inte minska Hans herravälde det minsta. Om allting i himlen och på jorden, den första och sista av dem, människor och jinner, levande och döda, livliga och livlösa, skulle stå på en plats och be Honom (om saker), och Han skulle ge dem allt de hade bett om, skulle detta inte minska det Han har med en atoms vikt… Han är den Förste, före Vilken det inte finns någonting, och den Siste, efter Vilken det inte finns någonting, må Han vara Prisad och Upphöjd. Han är den som förtjänar att bli tackad mest av alla. Han är den mest Medlidsamme av kungar, den mest Generösa av dem som blir tillfrågade… Han är Kungen som inte har någon like eller bundsförvant, Den som inte har någon rival, den Självtillräcklige Herren som inte har någon son, den Högste, och Han har ingen like.
Allt ska förgå utom Han [som förblir i evighet][110], och allting kommer till att försvinna utom Hans herravälde… Han kommer inte att bli åtlydd utom med Sitt tillstånd, och ingen kommer till att vara olydig mot Honom utom med Hans vetskap. Blir Han åtlydd, så visar Han sin uppskattning, och blir Han inte åtlydd, så förlåter Han. Varje straff från Hans sida är rättvist, och varje välsignelse (nåd) från Honom är en ynnest. Han är den intimaste av vittnen, och den närmaste av försvarare. Han tar människor i deras pannlockar, registrerar deras gärningar och avgör den bestämda tiden för allting. Hjärtan döljer inget för Honom, för Han känner till hemligheter. Hans gåva är ett ord och Hans straff är ett ord:
Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: "Var!" - och det är.[111][112]· Att söka islamisk kunskap, vilket är kunskap som leder en till att frukta Allah och som ökar ens tro på Honom, må Han vara ärad. Allah säger:
Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Allah [så som Han bör fruktas]…[113].De som har kunskap och de som inte har är inte likställda i tro. Hur kan en som vet detaljerna i sharee'ah, meningen med och konsekvensen av Shahaadatayn [de två trosbekännelserna], vad som kommer att hända efter döden - såsom straffet i graven, fasorna vid den sista samlingen, de olika etapperna på Domedagen, fröjderna i Paradiset och straffen i Helvetet, visdomen i sharee'ah när den föreskriver halaal och haraam, detaljerna i Profetensseerah [biografi], och andra sorters kunskap… Hur kan en som vet allt detta vara likställd i tro med en som inte vet något om religionen och dess lagar och vad Islam säger om det osedda. Allt den senare vet om sin religion är bara efterapning, och den lilla kunskap han har är av dålig kvalitet.
seerah [biografi], och andra sorters kunskap… Hur kan en som vet allt detta vara likställd i tro med en som inte vet något om religionen och dess lagar och vad Islam säger om det osedda. Allt den senare vet om sin religion är bara efterapning, och den lilla kunskap han har är av dålig kvalitet. … Säg:” Kan de som vet likställas med dem som inte vet?…[114]· Regelbunden närvaro vid samlingar av dhikr (hågkomst av Allah). Detta leder till en ökning av tron p.g.a. en rad olika skäl, såsom att nämna Allah, nedstigandet av nåd och lugn, änglarna som omger människorna som är närvarande, och Allahs omnämnande av dem till ledarna högt upp (änglarna), visande Sin stolthet över dem för änglarna och förlåtande av deras synder. Detta nämndes i saheeh ahaadeeth, t ex, när Profetensade:
sade: "Inga människor sitter tillsammans och kommer ihåg Allah utan att änglarna omringar dem, barmhärtighet omger dem, lugn nedstiger på dem, och Allah nämner dem för dem som är i Hans närvaro."[115].
Sahl ibn al-Hanzaliyyah sade: "Allahs sändebudsade:
sade: "Allahs sändebudsade: 'Inga människor samlas för att komma ihåg Allah och skiljs sedan åt, utan att det kommer att bli sagt till dem: "Gå upp, ni är förlåtna."[116].
Ibn Hajar - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
"När han talade om att komma ihåg Allah (dhikr), menade han att göra det regelbundet och uthålligt, genom att göra gärningar som är obligatoriska och uppmuntrade, såsom att recitera Koranen, läsa hadither och studera med andra människor.[117].
En annan antydan till att församlingar av dhikr ökar ens eemaan är rapporten som berättas av Imam Muslim i hans Saheeh från Hanzala al-Usaydi , som sade:
, som sade: "Jag mötte Abu Bakr och han frågade mig, ” Hur är det med dig, O Hanzalah?” Jag sade, 'Hanzalah har blivit en munaafiq (hycklare): ' Han sade, 'Subhaan – Allah [Glorifierad vare Allah]! Vad är det du säger?' Jag sade, ' Vi sitter med Allahs sändebudoch han berättar för oss om Helvetet och Paradiset tills det är som om vi kan se dem, sedan när vi lämnar Allahs sändebud, blir vi engagerade i våra fruar och barn och i att förtjäna vårt uppehälle, och vi glömmer mycket.' Abu Bakr sa, 'Jag känner likadant.' Så Abu Bakr och jag gick till Allahs sändebudoch jag sade, 'Hanzalah har blivit en hycklare, O Allahs sändebud.' Allahs sändebudsade:
och han berättar för oss om Helvetet och Paradiset tills det är som om vi kan se dem, sedan när vi lämnar Allahs sändebud, blir vi engagerade i våra fruar och barn och i att förtjäna vårt uppehälle, och vi glömmer mycket.' Abu Bakr sa, 'Jag känner likadant.' Så Abu Bakr och jag gick till Allahs sändebudoch jag sade, 'Hanzalah har blivit en hycklare, O Allahs sändebud.' Allahs sändebudsade: ”Hur kan det komma sig?”
Jag sade, 'O, Allahs sändebud, vi sitter med dig och du berättar för oss om Helvetet och Paradiset tills det är som om vi kan se dem, sedan när vi lämnar dig blir vi engagerade i våra fruar och barn och försörjning, och vi glömmer mycket.' Allahs sändebudsade,
sade, 'Vid Den som har min själ i Sin hand, om ni fortsatte att vara som när ni är med mig, och att göra dhikr, skulle änglarna ta er i hand i era sängar och på vägarna. Men, O Hanzalah, var sak har sin tid.' - och han sa detta tre gånger."[118].
Sahaabah, må Allah vara nöjd med dem, var ivriga att sitta tillsammans för att göra dhikr, vilket de brukade kalla eemaan (tro). Mu'aadh sade till en man:
sade till en man: "Låt oss sitta och tro en stund."[119]
· Att göra mycket goda handlingar och fylla sin tid med dem. Detta är ett av de bästa sätten att ta itu med svag tro, och är klart mycket effektivt för att stärka tron. Abu Bakr al-Siddeeq satte det bästa exemplet på detta, när Allahs budbärarefrågade sina Sahaabah:
satte det bästa exemplet på detta, när Allahs budbärarefrågade sina Sahaabah: 'Vem av er vaknade upp fastande i morse?"
Abu Bakr sade,
sade, "Det gjorde jag”.
Hanfrågade,
frågade, "Vem av er har närvarat vid en begravning idag?"
Abu Bakr sade,
sade, "Det har jag”.
Hanfrågade,
frågade,"Vem av er har gett en hungrig person mat idag?"
Abu Bakr sade,
sade, "Det har jag”.
Hanfrågade,
frågade, "Vem av er har besökt en sjuk person idag?"
Abu Bakr sade,
sade, "Det har jag. "
Allahs sändebudsade:
sade: "Ingen människa gör allt detta utan att han kommer till Paradiset."[120].
Denna historia visar att Abu Bakr al-Siddeeq var ivrig att få ut det mesta av varje tillfälle och att göra många olika sorters dyrkan. Eftersom detta var en oväntad utfrågning av Profeten, så visar detta att Abu Bakrs dagar var fyllda med gärningar av lydnad och dyrkan. Salaf - må Allah ha barmhärtighet med dem - nådde de högsta graderna i sina ansträngningar att göra goda gärningar och fylla sin tid på detta sätt. Ett exempel på detta är det som sades om en grupp salaf bland vilka fanns Hammaad ibn Salamah - må Allah ha barmhärtighet med honom -. Imaam 'Abd al-Rahmaan ibn Mahdi - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
var ivrig att få ut det mesta av varje tillfälle och att göra många olika sorters dyrkan. Eftersom detta var en oväntad utfrågning av Profeten, så visar detta att Abu Bakrs dagar var fyllda med gärningar av lydnad och dyrkan. Salaf - må Allah ha barmhärtighet med dem - nådde de högsta graderna i sina ansträngningar att göra goda gärningar och fylla sin tid på detta sätt. Ett exempel på detta är det som sades om en grupp salaf bland vilka fanns Hammaad ibn Salamah - må Allah ha barmhärtighet med honom -. Imaam 'Abd al-Rahmaan ibn Mahdi - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade: "Om det skulle sägas till Hammaad ibn Salamah, 'Du skall dö i morgon; skulle han inte kunna göra fler goda gärningar (än han redan gjorde).[121].
Muslimen bör tänka på följande när han gör goda gärningar:
· Han bör skynda sig att göra goda gärningar eftersom Allah säger:
Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden…[122]och
Tävla [därför] om [att vinna] er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden…[123].Innehållet i dessa aayaat motiverade Profetenskompanjoner och eggade dem till handling. Imaam Moslim - må Allah ha barmhärtighet med honom - rapporterade i sin Saheeh från Anas bin Malik att Profetensade, när mushrikeen [polyteisterna] närmade sig vid slaget vid Badr,
kompanjoner och eggade dem till handling. Imaam Moslim - må Allah ha barmhärtighet med honom - rapporterade i sin Saheeh från Anas bin Malik att Profetensade, när mushrikeen [polyteisterna] närmade sig vid slaget vid Badr, "Gå upp till Paradiset vars vidd är som himlarna och Jorden!".
'Umayr ibn al-Himaam al-Ansaari sade,
sade, "O Allahs sändebud, Paradiset vars vidd är lika stor som himlarna och Jorden?".
Hansade,
sade, "Ja."
Han sade,
sade, "Det är stort!".
Allahs budbäraresa,
sa, "Vad får dig att säga: 'Det är stort!'?"
Han sade,
sade, "Ingenting, vid Allah, O Allahs sändebud utom att jag hoppas att få bli en av dess människor”.
Hansade,
sade, "Du kommer till att bli en av dess människor."
Han tog ut några dadlar ur sin ficka och började äta dem, sedan sa han, "Om jag lever länge nog för att äta upp de här dadlarna så vore det för länge”. Han slängde dadlarna åt sidan och slogs mot dem tills han blev dödad.[124].
Långt före det hade Moosa skyndat att möta sin Herre, och sade:
skyndat att möta sin Herre, och sade: … jag har skyndat till Dig, Herre, för att vara Dig till lags.[125].Allah prisade Zakariyah och hans fru genom att säga:
och hans fru genom att säga: ... De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.[126].Profetensade:
sade: ”Övervägande i allt man gör,"
men enligt en annan rapport tillade han,
"utom i gärningar som hör till nästa liv [d.v.s., goda gärningar]."[127].
· Att fortsätta göra goda gärningar, eftersom Profetensade, förmedlande sin Herres ord i en hadith qudsi [helig hadith]:
sade, förmedlande sin Herres ord i en hadith qudsi [helig hadith]: "… Min slav fortsätter att komma närmare mig med naafil (frivilliga) gärningar tills Jag älskar honom."[128].
Meningen maa yazaalu ("fortsätter [att komma närmare]") ger ett intryck av kontinuitet.
Profetensade:
sade: "Fortsätt att göra Hajj och 'Omrah."[129].
Detta är en viktig princip när det gäller att stärka sin eemaan och inte försumma sig själv till en punkt av stillastående. En liten gärning som är regelbunden är bättre än en stor gärning som inte utförs regelbundet. Regelbundenhet i goda gärningar stärker eemaan. Profetenblev tillfrågad:
blev tillfrågad: "Vilken gärning är mest älskad av Allah?"
Hansade,
sade, "Den som utförs regelbundet, även om den är liten."[130].
När Profetengjorde någonting brukade han inte ge upp det.[131].
gjorde någonting brukade han inte ge upp det.[131].· Att göra sitt yttersta för att utföra goda gärningar. Att ta itu med ett hårt hjärta bör inte vara en fråga som får en tillfällig lösning, där eemaan stärks under en tidsperiod för att sedan bli svag igen; snarare bör det vara en hela tiden pågående ansträngning, vilken bara kan åstadkommas genom att man gör sitt yttersta i dyrkan. Allah har nämnt Sina slavars ansträngningar i deras dyrkan på flera ställen i Koranen, som:
Bara de tror på Våra budskap som, när de läses högt för dem, faller ned i tillbedjan och lovprisar sin Herre, utan en skymt av högmod; de som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra (i välgörenhet) av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.[132] och
De ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn och i den tidiga gryningen bad de Allahs förlåtelse för sina synder. Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel.[133].Att läsa om hur salaf uppnådde de sanna dyrkarnas egenskaper är någonting som fyller en med beundran och får en att försöka följa deras exempel.
De brukade t ex recitera en sjundedel av Koranen varje dag; de brukade be på natten (qiyaam al-layl) även när de deltog i fälttåg; de brukade komma ihåg Allah och be tahajjud [en form av en längre bön på natten] även i fängelse, stående med tårarna strömmande nerför sina kinder, och tänka på himlen och jordens skapelse. Någon brukade lägga sig ner bredvid sin fru till hon somnat, precis som en mamma lägger sig ner bredvid sitt barn för att få honom att somna. Sedan brukade han smita undan från sängen för att be qiyaam al-layl. De delade upp sina nätter mellan sig själva och sina fruar, och sina dagar mellan att fasta, studier, att lära ut, besöka begravningar, besöka de sjuka och se till folks behov. I några fall gick flera år utan att de någonsin missade takbeerat al-ihraam (början av bönen) med imamen; de väntade på bön efter bön. En av dem såg efter sin broders barn efter att han (hans broder hade) dött. Och han kunde hålla på att försörja dem i flera år. På detta sätt växte deras tro.
De brukade t ex recitera en sjundedel av Koranen varje dag; de brukade be på natten (qiyaam al-layl) även när de deltog i fälttåg; de brukade komma ihåg Allah och be tahajjud [en form av en längre bön på natten] även i fängelse, stående med tårarna strömmande nerför sina kinder, och tänka på himlen och jordens skapelse. Någon brukade lägga sig ner bredvid sin fru till hon somnat, precis som en mamma lägger sig ner bredvid sitt barn för att få honom att somna. Sedan brukade han smita undan från sängen för att be qiyaam al-layl. De delade upp sina nätter mellan sig själva och sina fruar, och sina dagar mellan att fasta, studier, att lära ut, besöka begravningar, besöka de sjuka och se till folks behov. I några fall gick flera år utan att de någonsin missade takbeerat al-ihraam (början av bönen) med imamen; de väntade på bön efter bön. En av dem såg efter sin broders barn efter att han (hans broder hade) dött. Och han kunde hålla på att försörja dem i flera år. På detta sätt växte deras tro.
· Att inte överanstränga sig (undvika att bli "utbränd"). Att utföra 'ibaadah (dyrkan) kontinuerligt eller att göra sitt yttersta betyder inte att vi måste falla i fällan av att bli uttråkade och utleda. Tanken är att vi inte bör ge upp vår strävan i att utföra dyrkan när vi har energin och lusten, och när vi känner oss trötta, måste vi bara göra så mycket som vi kan. Alla dessa uppfattningar kan man utläsa från olika hadither, som när Profetensade:
sade: "Religionen är väldigt lätt och den som överbelastar sig själv i sin religion kommer inte att kunna fortsätta så. Så ni bör inte vara extremister, men försök att komma nära fulländning…"[134].
Enligt en annan rapport sade han:
: "Var måttliga, så kommer ni till att uppnå det ni vill."[135]
Anas sade:
sade: "Profetenkom in (i moskén) och såg ett rep som var uppsatt mellan två pelare.
kom in (i moskén) och såg ett rep som var uppsatt mellan två pelare. Hansade,
sade, ”Vad är det här repet till för?”
De sade,
'Detta rep tillhör Zaynab, när hon känner sig trött håller hon sig i det.'
Profetensade,
sade, 'Nej, lossa det.” Låt var och en av be så länge han har energi, och när han känner sig trött, låt honom sätta sig ner.”[136].
När Profetenfick höra att 'Abd-Allah ibn 'Amr ibn al-'Aas stannade uppe för att be (qiyaam al-layl) hela natten och fastade dagar i ända, sa han till honom att inte göra det, och förklarade varför:
fick höra att 'Abd-Allah ibn 'Amr ibn al-'Aas stannade uppe för att be (qiyaam al-layl) hela natten och fastade dagar i ända, sa han till honom att inte göra det, och förklarade varför: "Om du gör det kommer dina ögon att bli svaga (p.g.a. att man stannar uppe för sent för ofta), och du kommer att känna dig utmattad."
Profetensade:
sade: "Gör vad ni kan av (goda) gärningar, för Allah kommer aldrig att bli trött även om ni tröttnar. Den gärning som är mest älskad av Allah är den som utförs regelbundet, även om det är lite."[137].
· Att ta igen det man missat. 'Omar ibn al-Khattab rapporterade att Profetensade:
rapporterade att Profetensade: "Om en person sover och missar den del av Koranen som han skulle ha läst under natten, eller en del av den, och sedan läser den mellan Salaat al-Fajr och Salaat al-Zuhr, blir den nedskriven för honom som om han läste den på natten."[138].
'Aaishah sade:
sade: "Om Allahs sändebudbad en bön brukade han alltid göra det. Om han överväldigades av sömn eller smärta brukade han be tolv rak'ah [enheter i bönen] under dagen.[139].
bad en bön brukade han alltid göra det. Om han överväldigades av sömn eller smärta brukade han be tolv rak'ah [enheter i bönen] under dagen.[139]. När Umm Salamah såg honom be två rak'ah efter 'Asr och frågade honom varför, sade hantill henne:
såg honom be två rak'ah efter 'Asr och frågade honom varför, sade hantill henne:"O dotter till Abu Umayyah, du frågade om de två rak'ah efter Zuhr, så det var de två rak'ah jag bad precis."[140].
Om haninte bad fyra rak'ah före Zuhr, brukade han be dem efteråt.[141] Om han missade de fyra rak'ah innan Zuhr, brukade han be dem efter Zuhr.[142].
inte bad fyra rak'ah före Zuhr, brukade han be dem efteråt.[141] Om han missade de fyra rak'ah innan Zuhr, brukade han be dem efter Zuhr.[142]. Dessa hadeether visar att man bör ta igen sunan rawaatib (sunnah som utförs regelbundet) när man missar dem. Ibn al-Qayyim, – må Allah ha barmhärtighet med honom - poängterade mer än tre saker angående Profetensfasta i månaden Sha'baan, vilken den första var att han brukade fasta tre dagar varje månad, men att han kanske hade blivit förhindrad från denna fasta under flera månader, så att han slog ihop dem för att ta igen det han hade missat innan den obligatoriska fastan (d.v.s., Ramadaan) kom.[143]. Hanbrukade dra sig tillbaka (i 'Itikaaf) under de tio sista dagarna av Ramadaan, men när han missade det ett år p.g.a. resande spenderade han tjugo dagar i 'Itikaaf följande år.[144].
fasta i månaden Sha'baan, vilken den första var att han brukade fasta tre dagar varje månad, men att han kanske hade blivit förhindrad från denna fasta under flera månader, så att han slog ihop dem för att ta igen det han hade missat innan den obligatoriska fastan (d.v.s., Ramadaan) kom.[143]. Hanbrukade dra sig tillbaka (i 'Itikaaf) under de tio sista dagarna av Ramadaan, men när han missade det ett år p.g.a. resande spenderade han tjugo dagar i 'Itikaaf följande år.[144]. · Hoppas att ens gärningar kommer att bli accepterade medan man fruktar att de kanske inte blir det. Efter att ha strävat till det yttersta i dyrkan och lydnad, bör man vara rädd att de ska bli förkastade. 'Aaishah sade.
sade.
"Jag frågade Profetenom den här aayahn:
om den här aayahn:
Och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin…[145]– är det de som dricker och stjäl? Han sade,
'Nej, O dotter till al-Siddeeq [Abu Bakr]. Det är de som fastar och ber och ger i välgörenhet medan de fruktar att dessa gärningar inte kommer att bli accepterade.
"Det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.[146].
Abu'l Darda' sade:
sade: "Att vara säker på att Allah skulle acceptera en enda bön från mig skulle vara kärare för mig än världen och allting i den, för Allah säger:
Allah tar inte emot offer av andra än al-muttaqoon (de som fruktar Honom).[147][148].En av den troendes egenskaper är att se ned på sig själv när det gäller att fullfölja sina plikter mot Allah (d.v.s., att alltid tänka att man inte har gjort nog eller gjort dem ordentligt). Profetensade:
sade: ”Om en man skulle släpas på sitt ansikte från dagen han föddes till dagen han dog av hög ålder, för att Allah ska bli nöjd med honom, skulle han tycka att det var för lite på Domedagen.[149].
Den som känner Allah och sig själv kommer att se tydligt att vadhelst av goda gärningar han än åstadkommer inte kommer att vara nog, även om han kom med alla goda gärningar av de två raserna (människor och jinner), utan att Allah, må Han vara prisad, accepterar dem av sin välvilja och nåd, och belönar dem genom sin välvilja och nåd.
· Att utföra olika sorters ‘ibaadah (dyrkan). Det är en del av Allahs nåd och vishet att Han har gett oss olika slags ‘ibaadah att utföra, varav några är fysiska, såsom salaah (bön), några ekonomiska, såsom zakah, och några kombinerar både fysiska och ekonomiska sidor, såsom Hajj. Några av dem är uttalade, såsom dhikr och du’aa’. En sorts dyrkan kan vara indelad mellan fard (obligatorisk) och sunnah mustahabbah (uppmuntrad), vilka också kan variera. T.ex., sunnah bönerna är tolv rak’ah, där några har lägre status, som de fyra rak’ah innan ’Asr och Salaat al-Duhaa, och några har högre status, som Salaat al-Layl (nattbön). Det finns också olika sätt att utföra dessa böner som att be dem två och två (som en serie två-rak’ah böner), eller fyra och fyra, Witr kan vara fem eller sju eller nio rak’ah, som avslutas med en tashahhud. Den som försöker utföra ’ibaadah kommer till att hitta en stor variation vad gäller gånger, tider, (tillvegagångs) sätt och regler. Kanske är visdomen bakom detta att ingen ska bli uttråkad; istället blir hans intresse hela tiden förnyat. Människor är inte exakt likadana, och de har inte samma motivation hela tiden eller samma möjligheter. Några människor kan tycka om en viss sorts dyrkan mer än andra. Ärad vare den som har gjort portar till Paradiset enligt olika sorters dyrkan, vilket uppges i hadeethen berättad av Abu Hurayrah . Enligt denna hadeeth sade Allahs Sändebud:
. Enligt denna hadeeth sade Allahs Sändebud: ”Den som ger en sak i sadaqah för Allahs skull kommer att bli kallad från Paradisets portar: ’O Allahs slav, detta är gott.’
Vad som menas här är de som utför en massa naafil gärningar. Vad gäller fard-gärningar så finns det inget val - de måste utföras, allihop. Profetensade:
sade: Fadern är den mittersta porten till Paradiset.”[150],
och menade att man ska ära och respektera sina föräldrar. Denna variation är till nytta när man behandlar försvagad tro genom att man utför mer av den ’ibaadah som man har mest lust för att utföra, samtidigt som man fortsätter att utföra de obligatoriska gärningar som Allah har befallt oss att utföra. Så när muslimen blir hänvisad till texterna som talar om ’ibaadah, kommer han till att hitta unika sorters dyrkan, vilket kommer att ha en vacker inverkan på hans själ, en inverkan som man inte kan hitta någon annanstans. Två exempel är:
1. Abu Dharr rapporterade att Profetensade:
rapporterade att Profetensade: ”Det finns tre som Allah älskar och tre som Allah hatar. Angående de tre som Allah älskar (så är de) en man som möter en grupp från fienden, så han håller på att slåss mot dem tills han blir dödad eller tränger igenom (fiendelinjen) så att hans följeslagare kan följa efter; människor vars resa på natten blir så lång att de längtar efter att röra vid marken, så de slår läger, men en av dem stannar avsides och ber tills han väcker dem för att återuppta sin resa: och en man som har en granne som stör honom men han utstår irritationen med tålamod tills de skiljs åt av döden eller av att en av dem försvinner.[151]
2. En man kom till Profetenoch klagade på att hans hjärta var hårt. Profetensade till honom,
och klagade på att hans hjärta var hårt. Profetensade till honom, ”Skulle du vilja att ditt hjärta blir mjukt och få det du vill? Visa barmhärtighet till den föräldralöse, klappa honom på huvudet, ge honom mat från din mat, och ditt hjärta kommer till att bli mjukt och du kommer till att få det du vill.”[152].
Detta har direkt relevans till ämnet av att ta itu med svag tro.
· Att frukta ett dåligt slut, eftersom detta kommer till att motivera muslimen att dyrka Allah och kommer till att förnya tron i hans hjärta. Det finns många orsaker till ett dåligt slut, som innefattar försvagad tro och att hänge sig åt synd. Profetennämnde exempel på detta, som:
nämnde exempel på detta, som: ”Den som dödar sig själv med en järnbit kommer till att ha järnbiten i sin hand, stötande sig själv med den i Helveteselden, för alltid, utan slut. Den som dricker gift och dödar sig själv kommer till att smutta på det - dricka det och svälja det långsamt - i Helveteselden, för alltid, utan slut. Den som kastar sig själv ner från ett berg och dödar sig själv, kommer till att kasta sig själv ner i Helveteselden för alltid, utan slut.”[153].
Några sådana händelser inträffade under Profetens liv. Som mannen som kämpade med den muslimska armén, kämpande på ett sätt olikt alla andra (d.v.s. hänsynslöst). Profetensade,
. Som mannen som kämpade med den muslimska armén, kämpande på ett sätt olikt alla andra (d.v.s. hänsynslöst). Profetensade, ”Han är en av Helvetets människor.”
En av de muslimska männen följde efter honom för att se varför. Mannen var allvarligt sårad och han ville skynda på sin död, så han satte sitt svärd mot sitt bröst och lutade sig mot det, och dödad sig själv.[154].
Historierna om hur människor möter ett dåligt slut är många, och de lärda har förklarat ett antal av dem. T.ex. Ibn al-Qayyim – må Allah ha barmhärtighet med honom - sa i sin bok al-Da’wa’l-Dawa’ att en av dem blev tillsagd, när han höll på att dö, att säga ”La ilaaha ill-Allah”, och han sade, ”Jag kan inte säga det.” En annan blev tillsagd att säga La ilaaha ill-Allah, och han började nynna en sång. En affärsman vars handel hade fått honom att glömma Allahs hågkomst blev när döden var överhängande tillsagd att säga La ilaaha ill-Allah, men han började säga:
”Detta är ett bra stycke, den passar dig, detta är ett bra köp.” o.s.v., tills han dog.[155].
Det rapporterades att när en av kung al-Naasirs soldater höll på att dö, började hans son säga till honom att säga La ilaaha ill-Allah, men han sade, ”Al-Naasir är min herre.” Hans son fortsatte att säga till honom att säga samma sak men hans far fortsatte att upprepa ”Al-Naasir är min herre, al-Naasir är min herre”, sedan dog han. En annan blev tillsagd att säga La ilaaha ill-Allah, men istället så sade han, ”Det och det huset, reparera det och det i det; den och den trädgården, gör det och det i den.” En av dem som handlar med ränta blev tillsagd att säga La ilaha ill-Allah, men började säga, ”Tio för elva”, och upprepade det tills han dog.[156].
Några av dem blev svarta, eller vände sig bort från Qiblah [bönens riktning] (i graven). Ibn al-Jawzi – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade: ”Jag hörde en av dem som jag trodde det fanns mycket gott i säga samma natt som han dog, ’Min Herre behandlar mig orättvist’ - upphöjd vare Allah över vad han sa! Han anklagade Allah för att vara orättvis på sin dödsbädd.” Sedan sade Ibn al- Jawzi – må Allah ha barmhärtighet med honom -: ”Efter det blev jag deprimerad och sökte förtvivlad efter att hitta något som skulle hjälpa mig när jag möter den dagen (min egen död).”[157].
Subhaan-Allah [glorifierad är Allah], så ofta har människor sett detta, men de vet inte vad som verkligen hände med dem som höll på att dö; de vet inte hälften (av det):”[158].
· Att komma ihåg döden ofta. Profetensade:
sade: ”Kom ofta ihåg den som förstör glädje [önskiningarnas förgörare]. Syftande på döden.”[159].
Att komma ihåg döden avskräcker en från synd och gör det hårda hjärtat mjukt. Ingen kommer ihåg döden vid en prövning utan att han kommer till att känna lättnad, och ingen kommer ihåg döden vid en lättnad utan att han känner sig tillbakahållen. En av sakerna som påminner en människa om döden mest är att besöka gravplatser, så Profetenpåbjöd oss att besöka dem. Hansade,
påbjöd oss att besöka dem. Hansade, ”Jag brukade förbjuda er att besöka gravar, men (gå och) besök dem nu, för det gör hjärtat mjukt, får ögonen att gråta och påminner en om nästa liv, och prata inte på ett oanständigt sätt.”[160].
Muslimen får t.o.m. besöka kuffars gravar för att få lära sig av detta. Beviset på det är rapporten i al-Saheeh som säger att hanbesökte sin moders grav och grät, och fick de som var runt omkring honom att gråta också. Hansade,
besökte sin moders grav och grät, och fick de som var runt omkring honom att gråta också. Hansade, ”Jag frågade min Herre om lov att få be om förlåtelse för henne, men Han tillät mig inte att göra det, sedan bad jag Honom om tillåtelse att besöka hennes grav, och Han gav mig tillåtelse, så besök gravar, för de påminner om döden.”[161].
Att besöka gravar är ett av de bästa sätten att göra hjärtat mjukt. Besökaren drar nytta av att komma ihåg döden, och den döde (muslimen) drar nytta av de du’aa man gör för dem. Ett exempel på detta i sunnah är när Profetensade:
sade: ”Frid vare med er, O invånare på detta ställe, troende och muslimer. Må Allah ha barmhärtighet med de av oss som har gått tidigare och de som ska följa efter senare. In sha Allah kommer vi till att vara med er snart.”[162].
Den som vill besöka gravar bör iaktta det rätta uppförandet och ha en passande sinnesstämning när han närmar sig dem. Målet med hans besök bör vara att förtjäna Allahs välbehag och att bota sitt korrupta hjärta, och även att dra lärdom av dem som är under marken, isolerade från sina familjer och kära. Han bör tänka på det tillstånd som de bröder befinner sig i som har dött. Hur de uppnådde sina världsliga mål och samlade rikedom, men sedan blev avstängda från allt det och att deras egendom inte är längre till någon nytta för dem. Jorden har suddat bort skönheten i deras ansikten, deras kroppar har upplösts i graven, deras fruar har blivit änkor och deras barn har blivit föräldralösa. Låt honom komma ihåg felet i att bli lurad av materialism och att lita på god hälsa, ungdom och lockelsen av att förnöja sig, för han kommer oundvikligen till att dela deras öde. Låt honom tänka på den dödes tillstånd, hur hans ben är förstörda, hans ögon har blivit till vätska, maskarna har ätit hans tunga och jorden har förstört hans tänder.[163].
[Poesi borttaget]
Den som kommer ihåg döden ofta kommer att dra nytta av det på tre sätt: han kommer till att skynda att göra tawbah (ånger), han kommer till att bli nöjd, och han kommer till att bli aktiv i dyrkan. Den som glömmer döden kommer att bli straffad på tre sätt: han kommer till att skjuta upp tawbah, han kommer inte längre att vara nöjd med det som är tillräckligt och han kommer till att vara lat i dyrkan. Ett av de effektiva sätten att påminna sig själv om döden är att se de som håller på att dö, för att se de döda, att se dödsplågorna och att tänka på hur en person ser ut efter att han har dött sätter stopp för meningslöst nöje och håller en vaken på natten, och motiverar en att göra goda gärningar och att kämpa hårdare. Al-Hasan al-Basri – må Allah ha barmhärtighet med honom - gick en gång för att besöka en sjuk person och hittade honom i dödsplågor, så han såg hans smärtor och ångest. Han gick tillbaka till sin familj med en helt annan färg än han hade haft när han lämnade dem (d.v.s., han var synligt skakad av det han hade sett). De sade till honom, ”Kom och ät, må Allah ha barmhärtighet med dig.” Han sade,
”O min familj, börja ni, ät och drick. Jag har sett döden, och jag ska aldrig sluta att arbeta hårt tills jag möter den.”[164].
Ett sätt att öka sin medvetenhet om döden är att gå på begravningar, bära den avlidne på sina axlar, att gå till gravplatsen, delta i begravandet och kasta ner jord i graven. Detta påminner en om Akhira (nästa liv), som Profetensade:
sade: ”Besök de sjuka och gå på begravningar; detta kommer till att påminna er om nästa liv.”[165].
Dessutom får man stor belöning för att gå på begravningar, som Profetenberättade:
berättade: ”Den som deltar i en begravning (ända) från huset [där den döde bodde] {enligt en rapport: den som deltar i en muslims begravning av tro och hoppas på belöning} tills han ber för den döde, kommer att få en qeerat, och den som deltar tills personen är begravd kommer till att få två qeerat i belöning.”
Någon sade,
”O Allahs sändebud, vad är dessa två qeerat”?
Hansade,
sade, ”Som två stora berg.”
Enligt en annan rapport:
”Varje qeerat är som [berget] Uhud.”[166].
Salaf - må Allah ha barmhärtighet över dem - brukade tänka på döden när de gav naseehah (råd) till en person som höll på att synda. En av salaf - må Allah ha barmhärtighet över dem - varnade en man i sin närhet som skvallrade om en annan, genom att säga,
”Kom ihåg bomullen som de kommer att lägga på dina ögon. ”, d.v.s. när de ska klä honom för begravning.
· Att komma ihåg de olika graderna i nästa liv. Ibn al-Qayyim – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Om hans sinne är klart, kommer han att ha insikt, vilket är ett ljus i hjärtat, med vilket han kommer till att se löftet och hotet, Paradiset och Helvetet och vad Allah har förberett i dem båda för sina vänner respektive sina fiender. Han kommer till att för sitt inre öga se människorna gå fram från sina gravar, skyndande mot det sanna kallet; änglarna som kommer ner från himlen och omringar dem, och Allah komma till sin tron som är uppsatt för att döma; jorden fylld med Hans ljus och Boken som tas fram; profeterna och martyrerna som hämtas; vågen som sätts upp och dokumenten/uppteckningarna som flyger in i sina ägares händer; de tvistande som blir samlade; varje borgenär hängande fast med sin motståndare; uppdykandet av al-hawd (cisternen) och dess bägare som kommer nära; intensiv törst, men bara några få som tillåts dricka; bron som sätts upp och människornas knuffande/trängande för att gå över den; utdelningen av ljus eftersom bron som ska passeras är väldigt mörk; Helveteselden, delar av den förtärande andra delar under bron; det stora antal av de som faller i Elden, många gånger fler än det antal som blir räddade. När hans sinnes öga öppnas för allt detta, kommer en av etapperna i Nästa liv kommer att uppehålla sig I hans hjärta, så han kommer att se att Nästa liv kommer att vara för evigt, medan detta liv bara är en flyktig, övergående sak.[167].
Koranen beskriver ofta scener från Den sista dagen, i suror som Qaf [kapitel 050], al-Waaqi’ah [kapitel 056], al-Qiyaamah [kapitel 075], al-Mursalaat [kapitel 077], al-Naba’ [kapitel 078], al-Mutaffifeen [kapitel 083], och al-Takweer [kapitel 081]. Hadeethböckerna nämner också detta, i kapitel som de i al-qiyaamah (återuppståndelsen), al-riqaaq (berättelser som gör hjärtat mjukt) al-jannah (Paradiset) och al-Naar (Helvetet). Det är också viktigt att läsa de lärdas böcker om det här ämnet, såsom al-Haadi al-Arwaah av Ibn al-Qayyim, al-Nihaayah fi’l-Fitan wa’l-Malaahim av Ibn Katheer, al-Tadhkirah fi Ahwaal al-Mawtaa wa Umoor al-Akhirah av al-Qurtubi, al-Qiyaamah al-Kubraa och al-Jannah wa’l-Naar av ’Omar al-Ashqar, och andra. Poängen här är att en av de saker som ökar tron är kunskap om händelserna på Domedagen, som t.ex. återuppståndelsen och när människorna ska komma upp från gravarna, samlingen, medlingen, räkenskapen, belöning och straff, vågskålarna, al-hawd (cisternen), al-siraat (bron över Helvetet) och den eviga hemvisten, d.v.s. Paradis eller Helvete.
· Att bli påverkad av Allahs tecken som finns i Universum. Al-Bokhaari, Moslim och andra rapporterar att när Allahs Sändebudsåg ett moln eller märkte en vind, syntes detta i hans ansikte. ’Aa’ishah sade,
såg ett moln eller märkte en vind, syntes detta i hans ansikte. ’Aa’ishah sade, ’O Allahs sändebud, jag ser att när människor ser ett moln så blir de glada, eftersom de hoppas att det ska komma med regn, men jag ser att när du ser ett moln, så syns det tydligt i ditt ansikte att du inte tycker om det.”
Hansade,
sade, ”O ’Aa’ishah, hur kan jag vara säker på att det inte finns ett straff i det, för några människor straffades genom vinden, och några människor såg sitt straff men sa,
Se, ett moln! Det skall ge oss regn![168][169].Profetenbrukade bli upprört rädd när han såg en solförmörkelse, som det rapporteras i Saheeh al-Bokhaari av Abu Moosa :
brukade bli upprört rädd när han såg en solförmörkelse, som det rapporteras i Saheeh al-Bokhaari av Abu Moosa : “Solen förmörkades och Profetenreste sig skrämd upp, fruktande att det var Timmen.”[169].
reste sig skrämd upp, fruktande att det var Timmen.”[169]. Profetenbeordrade oss att skynda att be vid en förmörkelse. Han berättade för oss att både sol- och månförmörkelser är bland de tecken med vilken Allah ingjuter rädsla hos sina slavar. Det finns inget tvivel om att hjärtats påverkan från dessa fenomen och dess skrämda reaktion förnyar tron i hjärtat och påminner en om Allahs straff, vrede, kraft och styrka. ’Aa’ishah sade:
beordrade oss att skynda att be vid en förmörkelse. Han berättade för oss att både sol- och månförmörkelser är bland de tecken med vilken Allah ingjuter rädsla hos sina slavar. Det finns inget tvivel om att hjärtats påverkan från dessa fenomen och dess skrämda reaktion förnyar tron i hjärtat och påminner en om Allahs straff, vrede, kraft och styrka. ’Aa’ishah sade: ”Allahs Sändebudtog min hand, pekade på månen och sade,
tog min hand, pekade på månen och sade, O ’Aa’ishah, sök skydd hos Allah från det onda i detta, för detta är
mot det onda i nattens tätnande mörker[170][171].Ett annat exempel är att bli påverkad och rörd när man passerar förbi platser som drabbades av Allahs straff, eller när man passerar förbi syndares gravar. Ibn ’Omar rapporterade att Allahs Sändebudsade till sina följeslagare, då de nådde al-Hijr [172],
rapporterade att Allahs Sändebudsade till sina följeslagare, då de nådde al-Hijr [172], ”Beträd inte dessa platser som straffades av Allah om ni inte gör det gråtande, för att inte det som drabbade dem ska drabba er också.”[173].
Ändå åker människor till sådana platser som turister nuförtiden och tar bilder där.
· Dhikr (hågkomsten av Allah) är en väldigt viktig metod när det gäller att ta itu med svag tro. Det medför renande och helande till ett hjärta som lider av en sjukdom, och det är de rättfärdiga gärningarnas själ. Allah säger:
Troende! Åkalla Allah - och han Honom alltid i era tankar![174].Allah lovar framgång till dem som kommer ihåg honom mycket:
... och ha ständigt Allah i era tankar, för att det skall gå er väl i händer.[175].Hågkomsten av Allah är större än allting annat, eftersom Han säger:
... men först och störst är åkallandet av Allahs namn...[176].Detta var Profetensråd till en man som tyckte att Islams plikter var för tunga; han sade till honom:
råd till en man som tyckte att Islams plikter var för tunga; han sade till honom: ”Håll din tunga våt med hågkomsten av Allah.”[177].
Dhikr gör al-Rahmaan (Den Barmhärtige) nöjd och håller Shaytaan borta. Det tar bort oro och sorg och medför försörjning och öppnar dörren till kunskap. Det planterar små frön av Paradiset och hjälper en att undvika tungans elakheter. Det erbjuder tröst till den fattige som inte har pengar för att ge i välgörenhet; Allah har kompenserat dem med dhikr, vilket ersätter fysisk och ekonomisk dyrkan. Att försumma dhikr och inte komma ihåg Allah medför hårdhet i hjärtat.
[Poesi borttaget]
Så personen som vill bota sin försvagade tro måste öka sin hågkomst av Allah. Allah säger:
... Och skulle du glömma [men senare påminna dig] detta, vänd dig då till din Herre...[178].Allah förklarar effekten som dhikr har på hjärtat:
De som tror och vars hjärtan blir stilla när Allahs nämns.[179].Ibn al-Qayyim – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade angående dhikr som botemedel:
”I hjärtat finns hårdhet som bara kan bli uppmjukat av hågkomsten av Allah, må Han vara upphöjd. Så slaven måste behandla hårdheten i sitt hjärta med hågkomsten av Allah, må Han vara upphöjd.
En man sade till al-Hasan al-Basri – må Allah ha barmhärtighet med honom -, ’Å Abu Sa’eed, jag klagar inför dig på mitt hjärtas hårdhet.’ Han sade,
”Mjuka upp det med dhikr.”
Ju glömskare hjärtat är, desto hårdare blir det, men om en person kommer ihåg Allah blir hårdheten mjukare liksom koppar smälter i elden. Inget kan mjuka upp hjärtats hårdhet som hågkomsten av Allah, må Han vara prisad och upphöjd. Dhikr är helande och medicin för hjärtat. Glömska är en sjukdom som botas med hågkomsten av Allah.
Makhool – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
’Hågkomsten av Allah är ett botemedel och hågkomsten av människor är en sjukdom.”[180].
Genom dhikr kan tjänaren vinna över Shaytaan, precis som Shaytaanen vinner över den som är försumlig och glömsk. En salaf sade:
”När dhikr blir väletablerat i hjärtat kan en person besegra shaytaanen om han kommer för nära. Sedan samlas shayateenerna runt honom (den shaytaan som försökte komma nära den troendes hjärta) och säger, ’Vad är det för fel på den här?’ och det sägs, ’Han skadades av en människa!’[181].
De flesta människor som blir skadade av shayateen (pl. av shaytaan) är glömska människor som inte skyddar sig själva med awraad och adhkaar (duaa och bön), så det är lätt för shayateen att övermanna dem.
För några av dem som klagar på försvagad tro är det svårt att göra några av de saker som kan bota det, såsom att be qiyaam al-layl eller utföra naafil dyrkan. Det är lämpligt för dem att börja med denna sorts behandling (d.v.s. dhikr) och vara angelägen att göra det. De bör lära några vanliga adhkaar som de kan säga hela tiden, såsom ”Laa ilaaha ill-Allah la shareeka lah, lahu’l mulk wa lahu’l-hamd, wa huwa ’ala kulli shay’in qadeer (Det finns ingen gud utom Allah, Han har ingen like; till Honom hör den högsta makten och tacksägelsen, och Han kan göra allt), ” och Subhaan Allahi wa bihamdih, wa subhaan Allah il-’Azeem (Pris och ära till Allah, och ära till Allah den Allsmäktige), ” och ”La hawla wa la quwwata illa billaah (Det finns ingen styrka och kraft utom hos Allah), och så vidare. De bör även memorisera de du’aa som enligt sunnah bör reciteras på speciella tider eller på speciella platser, som på morgonen och kvällen, när man ska gå och lägga sig, när man vaknar, när man ser visioner och drömmar, när man äter, när man ska gå på toaletten, när man reser, när det regnar, när man hör adhaan, när man går till moskén, när man ska fatta ett beslut (istikhaarah), när man drabbas av en katastrof, när man besöker gravplatser, när man hör tuppen gala eller åsnan skria eller hunden skälla, när en samling är slut, när man ser någon som lider, och så vidare. Utan tvivel kommer den som håller fast vid detta till att se en direkt effekt i sitt hjärta.[182].
· Att sätta sin tillit hos Allah och vara ödmjuk inför Honom. Ju mer ödmjuk slaven är inför Allah, ju närmare kommer han Honom. Därför sade Allahs Sändebud:
: ”Det närmaste slaven kan vara Allah är när han gör sujood [nedfallande med pannan mot marken] till Honom, så gör mycket du’aa då.”[183].
Sujood är en ställning av ödmjukhet, helt olik andra poser och ställningar. När slaven lägger sin panna - den högsta delen av sin kropp - på marken, kommer han så nära sin Herre han kan. Ibn al-Qayyim– må Allah ha barmhärtighet med honom - talade i de mest vältaliga termer uttryckande ödmjukhet inför Allah och med ångern av den som gör tawbah till Honom:
”Å hur ljuvliga är inte orden av den som talar sålunda: ’Jag ber Dig att genom Din makt och min anspråkslöshet visa mig barmhärtighet. Jag ber Dig vid Din styrka och min svaghet, vid Ditt oberoende av mig och mitt beroende av Dig. Här är min ljugande, syndfulla pannlock i Dina händer. Dina slavar är så många, och jag, har ingen tillflyktsort eller fristad från Dig förutom hos Dig. Jag ber till Dig på samma sätt som den som är fattig och eländig, jag ber till Dig på samma sätt som den rädde och blinde, en vars nacke är helt böjd inför Dig, vars ögon faller tårar för Dig, vars hjärta är ödmjukt inför Dig.’ När slaven kommer viskande ord som dessa, mångfaldigas tron i hans hjärta.”
· Att visa sitt behov av Allah stärker också tron. Allah har berättat för oss hur mycket vi behöver och är beroende av Honom. Han säger till oss:
Människor! Inför Allah är ni fattiga och Allah är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer. [184]· Att inte hoppas på ett långt liv. Detta är en väldigt viktig aspekt när det gäller att förnya sin tro. Ibn al-Qayyim – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Det största vi lär oss av dessa aayaat:
Vad tror du? – Om vi under åratal hade låtit dem njuta av livet och sedan lät det [straff] drabba dem som de hade varnats för, vilken nytta hade de då av det långa, behagliga liv som de fick leva?[185] och
…[kommer det att förefall dem] som om deras [liv på jorden] inte hade varat mer än en timme av en dag…[186] –är att hela denna världs tidsperiod inte bör få en människa att hoppas på ett långt liv eller säga, ’jag kommer att leva, jag kommer att leva... ‘En salaf sa till en man, ’Led oss i Zuhr (bönen).’ Mannen sa, ’Jag ska leda er i Zuhr bönen men jag kan inte leda er i ’Asr bönen.’ Han sa, ’Det är som att du hoppas leva tills tiden för ’Asr; vi söker skydd hos Allah från att hoppas på ett långt liv.’”
· Att tänka på den här världens obetydlighet tills hjärtat blir avskilt från den. Allah säger:
...Livet i denna värld [skänker] bara bedräglig glädje.[187].Profetensade:
sade: “Maten som Adams son äter läggs fram som en metafor av livet; se vad som kommer ut från Adams son även om salt och kryddor lades till, han vet hur den (maten) kommer att se ut.”[188].
Abu Hurayrah sade:
sade: ”Jag hörde Allahs budbäraresäga,
säga,’Denna världen är förbannad och det som finns i den är förbannat, utom hågkomsten av Allah och det som är knutet till den, och kunskap och undervisning.”[189]
· Att respektera gränserna som Allah har satt. Allah säger:
Detta [är vad Allah klargör för er]; de som håller Allahs symboler i ära har sann gudsfruktan i sina hjärtan.[190].Gränserna satta av Allah är rättigheterna som Allah har över oss. De kan gälla människor, platser eller tider. Angående människor finns t.ex. att ge profetenden rätta respekten; vad gäller platser så finns det t.ex. respekt för Haram [i Makkah]; och vad gäller tider, så finns t.ex. månaden Ramadaan.
den rätta respekten; vad gäller platser så finns det t.ex. respekt för Haram [i Makkah]; och vad gäller tider, så finns t.ex. månaden Ramadaan. ... och den som håller Allahs bud och förbud i ära skall ha det till godo hos sin Herre...[191].Ett annat sätt som man kan respektera Allahs gränser är att inte tänka på små synder (saghaa’ir) som obetydliga. ’Abd-Allah ibn Mas’ood rapporterade att Allahs sändebudsade:
rapporterade att Allahs sändebudsade: ”Akta er för synder som betraktas som obetydliga, för de kommer att fortsätta växa tills de krossar en man.” Allahs sändebud förklarade detta genom att jämföra dem med människor som stannar för att slå läger i vildmarken och beslutar sig för att göra upp en eld, så en man går ut och tar med sig en pinne tillbaka, och en annan man tar med sig en pinne, tills de har samlat tillräckligt, sedan tänder de en eld och lagar vadhelst de slänger på den.[192].
[Poesi borttaget]
Ibn al-Jawzi – må Allah ha barmhärtighet med honom - sade i Sayd al-Khaatir:
”Många människor tar för lätt på saker som de tror inte är så farliga men som i själva verket förstör trons grund, såsom att titta på haraam saker, eller, som studenterna gör, att låna böcker och inte lämna tillbaka dem.” En salaf sa: ”Jag tog för lätt på frågan om en liten bit mat, och jag åt den; nu fyrtio år senare håller jag fortfarande på att glida bakåt.”
Han sade detta på grund av sin blygsamhet, må Allah ha barmhärtighet över honom.
· Al-wala’ wa’l-bara’ (vänskap/lojalitet kontra fiendskap/förkastande), d.v.s., vänskap och lojalitet mot de troende, hat mot och förkastande av de otrogna. När hjärtat är fäst vid Allahs fiender blir tron väldigt svag och trons grunder faller, men om man ger sin lojalitet åt Allah så kommer man att bli vän med och stödja Allahs troende slavar och hata och bekämpa Hans fiender, och då kommer tron att bli återupplivad.
· Blygsamhet spelar också en aktiv roll när det gäller att förnya tron och tvätta hjärtat från högmod, eftersom blygsamhet i tal och uppträdande tyder på blygsamhet i hjärtat mot Allah. Profetensade:
sade: ”Blygsamhet (i uppträdande) är en del av eemaan.”[193].
Hansade också:
sade också: ”Den som låter bli att klä sig (i stiliga, dyra kläder) av ödmjukhet mot Allah, även om han kan göra det, kommer Allah att kalla på Domedagen framför sin skapelse och kommer att låta honom välja vilket klädesplagg han än önskar bära.”[194].
Man kunde inte urskilja ’Abd al-Rahmaan ibn ’Awf från sin slav.
från sin slav.Det finns gärningar för hjärtat som är viktiga för att förnya eemaan, såsom att älska Allah, frukta Honom, sätta sitt hopp hos Honom, tänka på Honom på ett positivt sätt och sätta sin tillit hos Honom, acceptera Hans domslut, tacka Honom, Vara uppriktig mot Honom och ha en säker tro på Honom, lita på Honom, be Honom om förlåtelse, och andra gärningar som hjärtat gör.
Det finns vissa steg som slaven måste följa för att kunna fullfölja behandlingen (av försvagad tro), såsom att vara rättfärdig, återvända till Allah, komma ihåg Allah, följa Koran och sunnah, vara ödmjuk, leva enkelt (zuhd), frukta Allah och känna att Allah alltid ser på. Ibn al-Qayyim - må Allah ha barmhärtighet med honom - har diskuterat alla dessa steg i detalj i sin bok Madaarij al-Saalikeen.
Självgranskning spelar också en viktig roll i att förnya tron. Allah säger:
Troende! Frukta Allah, och tänk på vad ni har sänt framför er, var och en, till morgondagen! Ja, frukta Allah! Han är väl underrättad om vad ni gör.[195].‘Omar ibn al-Khattab sade:
sade: ”Syna er själva innan ni kallas för att bli synade.”
Al-Hasan - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
”Ni kommer inte till att möta en troende som inte utvärderar sig själv.”
Maymoon ibn Mahraan - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
“Den fromma personen är hårdare mot sig själv än snål partner (skulle vara mot honom).”
Ibn al-Qayyim - må Allah ha barmhärtighet med honom - sade:
“Undergång kommer p.g.a. att man inte utvärderar sig själv och p.g.a. att man bara följer sina nycker.”
Så muslimen måste ta sig tid att vara ensam och utvärdera sig själv och kontrollera vad det är han håller på med, och vad han har sänt före för Domedagen.
Slutligen, du’aa’, att kalla på Allah, är ett av de mest effektiva sätten som slaven måste ta till, eftersom Profetensade:
sade: ”Tro nöts i hjärtat på vilken som av er precis som kläder blir utnötta, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.”
O Allah, vi ber Dig genom Dina vackra namn och ädla egenskaper att förnya tron i våra hjärtan. O Allah, gör så att tron framstår som vacker för oss och smycka våra hjärtan med den, och gör kufr, synd och olydnad motbjudande för oss. Låt oss vara bland dem som är rätt vägledda. Lovprisad vare Herren över makten, från vad de tillskriver Honom. Frid vare med Budbäraren och pris ske Allah, Herren över världarna.
[1]Aal ‘Imraan 3:102
[1]Aal ‘Imraan 3:102
[2] al-Nisa’ 4:1
[3] al-Ahzaab 33:70-71
[4] Saheeh al-Jaami’, 2364
[5] Ibn Abi ‘Aasim - Kitaab al-Sonnah. No.227. Med en Saheeh isnaad
[6] Ahmad
[7] Moslim
[8] al-Anfaal 8:24 – al-Shu’ara’ 26:89
[9] al-Hajj 22:53
[10] Qaaf 50:33
[11] al-Bokhaari, Fath 10/486
[12] al-Baqarah 2:74
[13] al-Tirmidhi
[14] al-Nisa’ 4:142
[15] Abu Dawod
[16] al-Anbiya’ 21:90 – 16i al-Nisa’ 4:142
[17] Muslim
[18] Abu Dawod
[19] al-Bokhaari
[20] al-Tabaraani i al-Kabeer, 18/72, Saheeh al-Jaami´, 1420
[21]al-Bayhaqi, 2/439
[22] al-Bokhaari i al-Adab al-Mufrad, 977
[23] Abu Dawod, nr. 5229 och från al-Bokhaari i al-Adab al-Mufrad, 977
[24] al-Bokhaari, al-Fath, 11/629
[25] al-Hashr 59:9
[26] al-Nisaa’i, al-Mujtaba, 6/13
[27] - - - - - - - - - - - - - - - - -
[28] Abu Dawood, 2/324
[29] Muhammad 47:38
[30] al-Saff 61:2-3
[31] al-Bokhaari och Muslim
[32] Ibn Majah
[33] al-Bokhaari
[34] Mosnad Ahmad
[35] Muslim
[36] al-Bokhaari
[37] al-Mu’jam al-Kabeer av al-Tabaraani
[38] Mosnad Ahmad
[39] al-Bokhaari, al-Adab al-Mofrad, nr. 401
[40] al-Bokhaari
[41] Ahmad
[42] Abu Dawod
[43] Abo Dawood
[44] Abu Na’eem, En liknande version rapporterades också av Ahmad i al-Mosnad
[45] al-Hadeed 57:16
[46] al-Bokhaari
[47] al-Tabaraani
[48] Ahmad
[49] al-Anfaal 8:28
[50] Aal ‘Imraan 3:14
[51] Ahmad
[52] al-Tabaraani
[53] al-Tirmidhi, 2336
[54] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr 2376; Saheeh al-Jaami´, 5620
[55] Rapporterad av Ahmad, 5/290; Saheeh al-Jaami’, 2386
[56] Rapporterad av Ibn Maajah, nr 4129; Saheeh al-Jaami’, 7137
[57] al-Hijr 15:3
[58] Fath al-Baari, 11/236
[59] al-Hadeed 57:16
[60] Fath al-Baari, 11/237
[61] Rapporterad av Ibn Majah, 4193; se också Saheeh al-Jaami’
[62] Rapporterad av al-Haakim i al-Mustadrak, ¼; se också al-Silsilat al-Saheehah, 1585. Al-Haythami sa i Majma’ al-Zawaa’id, 1/52, ”Den rapporterades av al-Tabaraani i al-Kabeer och dess kedja är saheeh.
[63] Rapporterad av Abu Na’eem i al-Hilyah, 2/196; al-Silsilat al-Saheehah, 2268
[64] al-Fath 48:4
[65] al-Tawbah 9:124
[66] al-Bokhaari, Fath, 1/51
[67] Sharh Nooniyah [diktsamling] Ibn al-Qayyim av Ibn ‘Eesa, 2/140
[68] Rapporterad av Ahmad, 2/210; Saheeh at-Targheeb, nr 55
[69] al-Isra’ 17:82
[70] al-Maa’idah 5:118
[71]Rapporterad av Ahmad, 4/149; se också Sifaat al-Salaah av al-Albaani, s. 102
[72] Aal-Imraan 3:190-191
[73] Al-Silsilat al-Saheehah, 1/106
[74]Al-Silislat al-Saheehah, 2/679
[75] Rapporterad av al-Tirmdihi, 3297; al-Silsilat al-Saheehah, nr 955
[76] Hood 11:112
[77] al-Toor 52:7-8
[78] Denna rapport och dess isnaad finn i Tafseer Ibn Katheer, 7/406
[79] Yoosuf 12:86
[80] Manaaqib ’Omar av Ibn al-Jawzi, 167
[81] al-Baqarah 2:281
[82] al-An’aam 6:27
[83] Siyar A’laam al-Nubalaa’, 4/446
[84] al-Isra’ 17:109
[85] al-Hashr 59:21
[86] al-’Ankaaboot 29:43
[87] al-Baqarah 2:17
[88] al-Baqarah 2:171
[89] al-Baqarah 2:261
[90] al-A’raaf 7:176
[91] al-Jumu’ah 62:5
[92] al-Hajj 22:73
[93] al-’Ankaboot 29:41
[94] Hood 11:24
[95] Ibraheem 14:18
[96] Ibraheem 14:24
[97] Ibraheem 14:26
[98] al-An’aam 6:99
[99] al-Noor 24:35
[100] al-Nahl 16:75
[101] al-Zumar 39:29
[102] Al-An’aam 6:59
[103] al-Zumar 39:67
[104] Rapporterad av al-Bokhaari, 6947
[105] al-A’raaf 7:143
[106] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr. 3074; Ahmad, 3/125, 209. Ibn al-Qayyim - må Allah ha barmhärtighet med honom - sa: Dess kedja är Saheeh enligt Muslims villkor.
[107] Rapporterad av Muslim, nr. 197
[108] Rapporterad av al-Bokhaari, 7043
[109] al-Rahmaan 55:29
[110] al-Qasas 28:88
[111] Yaa-Seen 36:82
[112] Bearbetad från al-Waabil al-Sayib, s.125
[113] Faatir 35:28
[114] al-Zumar 39:9
[115] Saheeh Muslim, nr.2700
[116] Saheeh al-Jaami', 5507
[117] Fath al-Baari, 11/209
[118] Saheeh Muslim, nr. 2750
[119] Dess isnaad är Saheeh, Arba' Masaa'il fi'l Eemaan, granskad av al-Albaani, s.72
[120] Rapporterad av Muslim, Kitaab Fadaa'il al-Sahaabah, Baab 1, Hadeeth 12
[121] Siyar A'laam al-Nubala', 7/447
[122] Aal 'Imraan 3:133
[123] al-Hadeed 57:21
[124] Saheeh Muslim, 1901
[125] Ta-Ha 20:84
[126] al-Anbiya' 21:90
[127] Rapporterad av Abu Dawod i hans Sunan, 5/175; Saheeh al-Jaami', 3009
[128] Saheeh al-Bokhaari, 6137
[129] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr. 810, al-Silsilat al-Saheehah, 1200
[130] Rapporterad av al-Bokhaari, Fath, 11/194
[131] Rapporterad av Moslim, kitaab Salaat al-Musaatir, Baab 18, Hadeeth 141
[132] al-Sajdah 32:15-16
[133] al-Dhaariyaat 51:17-19
[134] Saheeh al-Bokhaari, 39
[135] Saheeh al-Bokhaari, 6099. al-Bokhaari. al-Bokhaari - må Allah ha förbarmande över honom - döpte kapitlet till Baab ma yukrah min al-Tashdeed fi'l-'Ibaadah (Kapitel om vad som ogillas av extremitet i dyrkan).
[136] Saheeh al-Bokhaari, 1099
[137] Rapporterad av al-Bokhaari, Fath, 3/38
[138] Rapporterad av al-Nisaa'i och andra, al-Mujtaba, 2/68); Saheeh al-Jaami', 1228
[139] Rapporterad av Ahmad, 6/95
[140] Rapporterad av al-Bokhaari, Fath, 3/105
[141] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr 426; Saheeh Sunan al-Tirmidhi, nr 727
[142] Saheeh al-Jaami', 4759
[143] Tadheeb Sunan Abi Dawood, 3/318
[144] Fath al-Baari, 4/285
[145] al-Mu'minoon 23:60
[146] al-Mu'minoon 23:61
[147] Rapporterad av al-Tirmidhi, 3175; al- Silsilat al-Saheehah, 1/162, al-Maa’idah 5:27
[148] Tafseer Ibn Katheer, 3/67
[149] Rapporterad av Imaam Ahmad, al-Mosnad, 4/184; Saheeh al-Jaami’, 5249
[150] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr. 1900; Saheeh al-Jaami’, 7145
[151] Mosnad Ahmad, 5/151, Saheeh al-Jaami’, 3074
[152] Hadeeth rapporterad av al-Tabaraani, det finns även styrkande rapporter. Se al-Silsilat al-Saheehah, 2/533
[153] Saheeh Moslim, nr. 109
[154] Historien finns i Saheeh al-Bokhaari, al-Fath 7/471
[155] Tareeq al-Hijratayn, s.308
[156] Al-Da’wa’l-Dawa’, sidorna 170 och 289
[157] Sayd al-Khawaatir, 137
[158] al-Da’wa’l-Dawa’,171
[159] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr. 2307; Saheeh al-Jaami’, 1210
[160] Rapporterad al-Haakim, 2/376; Saheeh al-Jaami’, 4584
[161] Rapporterad av Muslim, 3/65
[162] Rapporterad av Muslim, nr. 974
[163] Bearbetad från al-Tadhkirah av al-Qurtubi, s. 16 ff
[164] Al-Tadhkirah, 17
[165] Rapporterad av Ahmad, 3/48; Saheeh al-Jaami’, 4109
[166] Rapporterad av de två sheikherna (Bokhari och Moslim) och andra. De nämnda hadeetherna är sammanställda från ett antal rapporter. Ahkaam al-Janna’iz av al-Albaani, s.67
[167] Madaarij al-Saalikeen, 1/123
[168] al-Ahqaf 46:24
[169] Rapporterad av Moslim, 899, Fath al-Baari, 2/545
[170] al-Falaq 113:3
[171] Rapporterad av Ahmad, 6/237; al-Silsilat al-Saheehah
[172] en plats för föregångna förgjorda nationer, se kapitel 15 i Koranen
[173] Rapporterad av al-Bokhaari, nr. 423
[174] al-Ahzaab 33:41
[175] al-Anfaal 8:45
[176] al-’Ankaboot 29:45
[177] Rapporterad av al-Tirmidhi, 3375; han sa, detta är en hasan ghareeb hadeeth, se också Saheeh al-Kalim, 3
[178] al-Kahf 18:24
[179] al-Ra’d 13:28
[180] Al-Waabil al-Sayib wa Raafi” al-Kalim al-Tayyib, 142
[181] Madaarij al-Saalikeen, 2/424
[182] Shaykh al-Islam Ibn Taymiyah skrev en väldigt användbar bok i detta ämne, med namnet Al-Kalim al-Tayyib, som har förkortats av al-Albaani under titeln Saheeh al-Kalim al-Tayyib
[183] Rapporterad av Muslim, 482
[184] Faatir 35:15
[185] al-Shu’ara’ 26:205-207
[186] Yoonus 10:45
[187] Aal ‘Imraan 3:185
[188] Rapporterad av al-Tabaraani i al-Kabeer, 1/198; al-Silsilat al-Saheehah, nr. 382
[189] Rapporterad av Ibn Maajah, nr. 4112; Saheeh al-Targheeb wa’l-Tarheeb, nr.71
[190] al-Hajj 22:32
[191] al-Hajj 22:30
[192] Rapporterad av Ahmad, 1/402; al-Silsilat al-Saheehah, 389
[193] Rapporterad av Ibn Maajah 4118; al-Silsilat al-Saheehah, nr. 341. Vad som menas med blygsamhet i uppträdande och klädsel: se al-Nihaayah av Ibn al-Atheer, 1/110
[194] Rapporterad av al-Tirmidhi, nr. 2481; al-Silsilat al-Saheehah, 718
[195] al-Hashr 59:18
www.muslim.se
©opyright tillhör varje muslim med kravet att inga ändringar, tillägg eller missbruk av materialet sker. Hänvisa tillbaka till muslim.se vid spridning av material från hemsidan.
Email This
Hits: 4923
Kommentarer (0)
Visa/dölj kommentarerSkriv kommentar
